Etikettarkiv: Unni Lindell

Sockerdöden, Unni Lindell

sockerdoden_omslagSockerdöden är ytterligare en fristående deckare med Cato Isakssen och Marian Dahle i huvudrollerna. I den här boken har dock polischef Martin Egge den största rollen, trots att han dör redan i början av boken. Polischefen blir först påkörd, men överlever och läggs in på sjukhus, där han sedan kvävs till döds.

Strax före har unga och svårt överviktiga Kari Helene börjat minnas vad som egentligen hände när hennes lillebror dog 16 år tidigare. Döden avskrevs som plötslig spädbarnsdöd, men Kari Helenes minnen säger något annat och hon kontaktar Martin Egge för att berätta vad hon minns.

Sockerdöden är bra. Den är välskriven och spännande, och absolut värd att läsa. MEN, jag tycker inte att den är lika spännande som några av de tidigare böckerna, och den känns stundtals lite seg. Något som Unni Lindell har koll på är däremot oväntade slut, och den här boken är definitivt inget undantag. Slutet slår till som en käftsmäll och man hade inte en chans att se det komma, SÅ oväntat är det. Jag älskar det!

Mörkermannen, Unni Lindell

mörkermannenNu börjar jag känna mig tjatig, men Mörkermannen har, precis som Lindells tidigare böcker, allt. Spännande handling och ett väldigt oväntat slut. Man vill hela tiden veta mer, och man vet inte hur den ska sluta redan efter halva boken, precis så ska en bra bok vara.

Vilket samband finns det mellan mordet på en kvinna, och den gamla historien om överfallet på en annan kvinna? Vem är det som spionerar på de sommarjobbande tjejerna på campingen? Cato Isaksen och hans kollegor får återigen något att bita i,och vi läsare får hänga med på en oväntad resa.

Honungsfällan, Unni Lindell

HonungsfallanHonungsfällan är ytterligare en fantastisk bok från denna författare. Precis som de två tidigare jag bloggat om så håller den en oerhört hög standard både vad gäller handling och ett oväntat slut.

Cato Isaksen ska tillsammans med sina kollegor dels lösa ett mordfall, en ung lettisk kvinna som hittas påkörd men som även har skador som inte kan ha orsakats av en bil, och dels lösa fallet med en försvunnen pojke. De båda fallen verkar inte ha något samband, men ju fler detaljer som nystas upp desto mer verkar det finnas ett samband mellan fallen.

Orkestergraven, Unni Lindell

orkestergraven-gunnel_fred-18944783-frntI Orkestergraven ska Cato Isaksen återigen lösa en oförklarlig mordgåta. Så här skriver förlaget om handlingen: ”Siv Ellen Blad, tonårsmamma, postkassörska och passionerad violinist, hittas mördad en natt i början av januari. Det tar inte lång tid innan kriminalkommissarie Cato Isaksen hittar möjliga misstänkta. Men vilket är motivet? Alla uppslag
tycks glida som kvicksand mellan Cato Isaksens fingrar.
Och hemma väntar familjen. Hustrun Bente, deras två tonårssöner – och så minstingen Georg, pojken med den livliga fantasin. När Georg börjar tala om farbrorn som hämtar honom på fritids avfärdar hans far det som ännu en låtsasvän.
Men så går det upp för Cato Isaksen att den farbror Georg pratar om är den
mördare han letar efter. ”

Orkestergraven är inte FULLT lika bra som Nattsystern, men den ligger på en så hög nivå att den ändå är oerhört bra. Lika bra som Nattsystern är det svårt att vara, faktiskt. Orkestergraven har en väldigt bra handling, som även om den inte är fullt lika oväntad som Nattsystern inte är alldeles uppenbar. Man läser boken med spänning, och slutar inte vara nyfiken och vilja ha mer.

Nattsystern, Unni Lindell

nattsysternNattsystern handlar om kriminalkommissarie Cato Isaksen som försöker utreda ett eventuellt samband mellan ett oförklarligt mord på en oförarglig gammal dam, och försvinnandet av hennes dotterdotter. Det finns till synes inget samband alls, bortsett från släktskapet mellan offren, men Cato misstänker att det finns mer än så under ytan.

OERHÖRT bra bok. Handlingen är suverän och slutet är totalt oväntat, det är inte förrän precis när det börjar nysta upp sig som man fattar sambandet. Finns ingen som helst anledning till att inte läsa boken,och när man är färdig vill man genast hugga in på nästkommande böcker också, vilket är precis vad jag gjorde.