Etikettarkiv: Telegram bokförlag

Kom ska vi tycka om varandra, Hans Koppel

kom-ska-vi-tycka-om-varandra”Anna Stenberg har en tillfällig affär med en ung man när hon är på konferens. Men det är något med honom som inte stämmer och snart är hela hennes tillvaro hotad.” (Källa: Adlibris)

Ännu en grymt bra bok av Hans Koppel, aka Petter Lidbeck. Fortfarande inte en traditionell deckare där läsaren ska nysta upp ett mysterium, utan en thriller där läsaren sitter med all info och bara hoppas att karaktärerna i boken ska upptäcka samma sak innan det är för sent.

Även när det gäller denna bok var det svårt att lägga den ifrån sig, jag ville hela tiden läsa vidare för att se hur det hela skulle utvecklas. Samtidigt som man läser boken med skräckblandad förtjusning häpnar man över hur tokig den manliga huvudkaraktären egentligen är, och drabbas av en intensiv lust att örfila polisen som tar upp den kvinnliga huvudkaraktärens anmälan.

Kommer aldrig mer igen, Hans Koppel

9789186183585_large”Mike Zetterberg bor med sin hustru Ylva och deras dotter i en villa strax utanför Helsingborg. En fredagskväll kommer inte Ylva hem som väntat efter jobbet. Först tänker Mike att hon tar ett glas vin med sina jobbarkompis men när hon fortfarande inte kommit hem nästa morgon blir Mike förbannad, hon är väl hos den där hon var otrogen med förra året men kunde väl åtminstone ringa!?

Hela dagen går utan ett ljud från Ylva och så småningom inser Mike att någonting måste ha hänt henne. När han till slut anmäler sin hustru försvunnen riktas misstankarna snart mot honom själv. Vad ingen vet är att Ylva fortfarande är i livet, och hon befinner sig bara ett stenkast från sitt eget hem.” (Källa: Adlibris)

GRYMT bra bok! Fastnade i handlingen direkt och ville hela tiden veta vad som skulle hända sen. Handlingen har ett par twister som gör att man höjer ett förvånat ögonbryn eller två, men det är inte en deckarroman i den bemärkelsen att man måste klura ut vem den skyldige är, utan läsaren får relativt tidigt veta vem man ska hålla utkik efter. Dock spännande att läsa för att man väntar på upplösningen, och på att få veta om det ska sluta lyckligt eller ej. Och är ett lyckligt slut egentligen lyckligt?

Nefilim, Åsa Schwarz

nefilimBokus skriver om Nefilim:

Miljöaktivisten Nova gör inbrott hos Vattenfalls VD för att skriva slagord på väggarna. Nu ska en av Sveriges största miljöbovar äntligen få vad han förtjänar. Men någon har hunnit före. I sovrummet finner hon lägenhetens innehavare brutalt mördade som i en scen från helvetet.

Nova flyr från platsen men lämnar spår och blir snart misstänkt för morden av polisen. Hon försöker själv ta reda på vem mördaren är och varför denne verkar följa hennes egen lista på miljöbovar. Frågetecknen blir allt fler. Varför återkommer ständigt referenser till Syndafloden och Noas ark? Vem har genomsökt Novas hus i Gamla stan? Var hennes mors död verkligen en olycka? Vem försöker sätta dit Nova för morden?

Nefilim är den första boken om Nova, men den andra som jag läser eftersom jag började i bakvänd ordning. Jag släpade med mig boken på semestern och ångrade bittert att det var den ENDA boken jag tog med mig eftersom jag mer eller mindre sträckläste den.

Boken är välskriven. Den har samma ”märkliga” indelning av kapitel som uppföljaren En död ängel har, men jag börjar vänja mig och gilla det. Det märks att författaren vet vad hon pratar om när hon skriver om sånt där datajibberish som undertecknad inte begriper ett jota av (inte så svårt att imponera på mig mao.) och det gör historien intressant. Intrigen håller och är välskriven, boken är spännande och det enda jag saknar är ett oväntat slut, men det faktum att jag redan läst uppföljaren KAN ju vara en orsak till att det oväntade uteblir, så jag får nästan skylla mig själv.

MEN… Det är en sak som retar mig OERHÖRT med den här boken. I slutet får man se en mental bild av hur polisen Amanda går med sitt nyfödda barn och filosoferar över livet. Bra så. Bara det att uppföljaren till väldigt stor del går ut på att Amanda fortfarande är gravid! En bagatell, visst, men inkonsekvensen retar mig oändligt!

Bortser man från den lilla detaljen så är boken absolut värd att läsa, precis lika läsvärd som uppföljaren. Själv får jag sätta mig och vänta på ännu fler böcker om Nova. Har ingen aning om ifall det är planerat för fler, men jag hoppas verkligen det!

En död ängel, Åsa Schwarz

en-död-ängelJag fick äran att få hem ett förhandsexemplar av Åsa Schwarz bok En död ängel för att recensera. Det är mitt första förhandsexemplar, men inte det sista hoppas jag!

En död ängel är andra boken i serien om unga, miljömedvetna Nova. I början av boken får vi följa Nova när hon tillsammans med andra Greenpeaceaktivister jobbar med att resa en kopia av Noas ark på den plats där bibeln menar att den ursprungliga arken strandade.

Under en utflykt blir Nova brutalt nedslagen, och när hon vaknar till medvetande igen är hon tillbaka i Stockholm på ett sjukhus och har ingen aning om vem som slog ner henne eller var hennes pojkvän sedan några veckor tillbaka har tagit vägen. Har han slagit ner henne och sedan rymt fältet, eller är han död? Nova beslutar sig för att återvända och försöka ta reda på sanningen.

Handlingen i En död ängel är fantastisk. Redan från de första sidorna är man fast och vill veta mer om vad som kommer hända. Dessutom har boken två ”sub plots” (vad fasen heter det på svenska??) som gör boken ännu mer spännande. Dels får man följa Nova, dels får man följa polisen Kent som försöker fånga en fånge som är på rymmen från häktet, en fånge som dessutom råkar vara Novas pappa. Utöver det får man även följa den höggravida polisen Amanda och hennes minst sagt besvärliga graviditet, och alla tre berättelserna vävs ihop på ett mycket begåvat sätt.

Om författaren står följande på insidan av omslaget: ”Åsa schwarz har skapat en helt egen genre: skräck möter deckare möter mysticism”. Man måste nästan välja att ta till sig även mysticismen i boken även om man som jag är en smula för rationell för det. Om man väljer bort den delen kommer man mot slutet av boken dra slutsatsen att en och annan karaktär är svårt psyksjuk, men väljer man att ta till sig det öppnas en ny och spännande värld av oanade möjligheter.

Jag gillar (som bekant?) böcker med ett oväntat slut, och på den punkten vet jag inte hur jag ska ställa mig när det gäller En död ängel. Ytligt sett verkar saken vara klappad och klar redan tidigt i boken, men man får små ledtrådar ganska tidigt till att det eventuellt kan finnas ett alternativt slut. Dessa ledtrådar är dock så fria från detaljer att man inte VET förrän absolut i slutet av boken, vilket är mycket bra! Man kastas fram och tillbaka mellan att tro sig veta vem skurken är, till att bli osäker på om det verkligen kan vara så, flera gånger under bokens gång. Dock, efter att ha anat hur det skulle sluta rätt länge så var det lite, men bara lite, av en besvikelse att få rätt. Dock var inte slutet så pass uppenbart att jag skulle vilja påstå att det gör boken sämre, för så ligger det inte till.

Jag vill ge ett stort plus till att författaren belyser olika samhälls- och miljöproblem genom handlingen i boken. Jag vill också ge ett stort plus till att hon mellan varven utelämnar uppenbara detaljer i handlingen. När huvudkaraktären blir av med sin biljett när hon ska ut och resa BEHÖVER man inte veta i detalj vad som händer, det begriper en normalbegåvad vuxen ändå, och tack vare skickligt författande slipper man få den biten berättad för sig.

När det gäller handlingen har jag bara en enda sak att gnälla på, och det är att man lämnas med en lös tråd som inte får en upplösning. VEM skjuter Peter D?? Måste läsa om slutet tror jag, och se om jag helt enkelt missade den detaljen, men det tror jag inte.

Om jag ska gnälla på något över huvud taget med boken så blir det tekniska saker. Boken innehåller några (två sketna…) ”stavfel”, två bindestreck som hamnat fel. Inget som förstör boken, och definitivt inte handlingen, men som kan reta en nörd som undertecknad. Jag skulle dessutom ha önskat en tydligare uppdelning av kapitel. Nu är boken tydligt uppdelad på så vis att man får veta när handlingen byter plats rent geografiskt, och sure, texten ÄR tydligt markerad med ett större uppehåll i texten när handlingen byter fokus, men är man inte uppmärksam när man läser så kommer man haja till när handlingen plötsligt byter från en karaktär till en annan, utan uppenbar förvarning.

Dock, dessa tekniska saker är såna bagateller att det NÄSTAN inte är värt att nämna. Boken är fantastisk, det står jag fast vid, och jag är oerhört glad att jag fick tillfälle att läsa den.

En död ängel är andra boken i en serie, och ska man läsa båda så bör man nog börja med den första, Nefilim. Jag har inte läst den (ännu, men var så säker att jag ska!) men en stor del av handlingen i En död ängel berättar (gissar jag, det verkar så) om vad som hände i den första boken. Läser man En död ängel först tror jag att det blir lite av en spoiler. Håller Nefilim samma höga standard som En död ängel så tror jag inte att man blir besviken.