Etikettarkiv: Sofie Sarenbrant

Bakom din rygg, Sofie Sarenbrant

”Allt förändras när Angelina börjar jobba på Salong De Luca, Östermalms hetaste frisörsalong. Ägaren Stefano har bara ögon för henne och ser inte längre åt sin kollega Jenny. Driven av svartsjuka bestämmer sig Jenny för att ta reda på vem som döljer sig bakom Angelinas perfekta fasad.

Samtidigt hittas en av salongens kunder mördad, och det dröjer inte länge förrän ytterligare ett dödsfall sker. Under den välpolerade ytan utvecklas ett farligt psykologiskt spel som hotar att ödelägga liv. Misstankarna växer sig allt starkare, men sanningen avslöjas inte förrän det är alldeles för sent.”

Det känns som om det var länge sedan vi fick något nytt från Sofie Sarenbrant, men jag tycker att det var värt att vänta på! Det är lite intressant att handlingen förläggs till en frisörsalong. Det är en ny miljö i sammanhanget. Det är också rätt intressant att verkligen tänka efter hur mycket man egentligen berättar för sin frisör (Well, inte jag, jag vill helst att dom ska vara tysta…), och hur mycket frisörer och nagelteknologer egentligen får höra under en arbetsdag…

Boken är hur som helst spännande, jag vågar påstå att det är den i mitt tycke bästa hittills av denna författare! Varje bok är lite bättre än den föregående, det är otroligt lovande inför framtiden!

Tiggaren, Sofie Sarenbrant

9789188171092_200x_tiggaren”Minnesstunden är känslosam. En ung kvinna är död, under ofattbara omständigheter. Men i bakgrunden befinner sig en person som intensivt betraktar de sörjande, mån om att själv inte bli sedd.

Samtidigt faller Stockholms tiggare offer för vad som verkar vara en psykopatisk seriemördare. Polisen famlar i mörkret, och den enda personen som kan stoppa morden måste göra allt för att stanna i det fördolda.

Tiggaren är den obehagligt aktuella och spännande femte delen om kriminalinspektör Emma Sköld. Oavsett om boken läses som en fristående deckare eller en fortsättning på serien kommer läsaren att få ta del av Emma Skölds starka och rättmätiga hämnd.”

Den här boken är lite mörkare i tonen än Sarenbrants tidigare böcker, och jag gillar det! Inte lika glatt mellan morden. Jag gillar också att boken fokuserar mer på kriminalgåtan än på personliga relationer, även om dessa också är viktiga i en serie. Det får inte bli för mycket!

Fler saker jag gillar med den här boken är dels att den håller ett högt tempo i handlingen, och dels att den berättas ur flera olika, personliga perspektiv. Kul! Dessutom är handlingen spännande, oväntad och aktuell ur ett omvärldsperspektiv.

Jag kunde inte lägga ifrån mig boken.

 

Avdelning 73, Sofie Sarenbrant

avdelning-73”Kriminalinspektör Emma Sköld vaknar på sjukhus efter fem månader i koma. Det sista hon minns är att hon lämnade sin fyra veckor gamla dotter och åkte till stallet för att rida.
Under Emmas frånvaro har hennes sambos förra flickvän tagit på sig rollen som ny mamma. En uppgift hon trivs alltför väl med. Emma försöker febrilt tvinga fram minnen av ridolyckan och blir alltmer övertygad om att ett brott har begåtts. Men vem skulle vilja henne något illa?


Så länge Emma befinner sig på intensiven är säkerheten rigorös, men när hon flyttas till avdelning 73 kan vem som helst komma henne nära.

Men HERREGUD! Jag har alltid gillat Sofies böcker, men den här är i en klass för sig. Den är magisk! Handlingen är precis så där som jag vill ha den, man tror att man har koll och så sveper gärningsmannen in från högerkanten och delar ut en käftsmäll som man aldrig såg komma. Och slutet!? Jag blir nästan förbannad, så bra är det. Nu hoppas jag att nästa bok går vansinnigt snabbt att skriva!

Deckarpodden avsnitt fyra

98c2a5d7fd-deckarpodden_sarenbrant_schepp_NYNej, Deckarpodden blir inte tråkigare med tiden, tvärt om! Det är två otroligt roliga kvinnor som poddar, och bjuder generöst på sig själva.

I avsnitt fyra lyfter dom en fundering ang. sk. deckardrottningar som gör att jag funderar vidare, varför är kvinnliga författare alltid drottningar?! Eller ja, det är väl trevligt, men finns det inget annat man kan kalla en kvinnlig författare? Jag har aldrig sett en deckarkung, eller skräckkung? Caroline L Jensen kallas ju konsekvent för skräckdrottning i media.

Jag vet inte vad jag skulle vilja byta ut det mot heller, jag bara funderar lite över hur det kommer sig att det är det enda man kan komma på  att kalla en kvinnlig författare, och hur det kommer sig att männen inte benämns med dylika ord?

Hur det nu än är, så tycker jag ni ska lyssna på deckarpodden om ni inte redan gjort det.

Tredje avsnittet av Deckarpodden

Tredje avsnittet av Deckarpodden påminner mest om en tjejkväll. En tjejkväll med pyjamas och vin. Den enda känsla jag har nu är avundsjuka för att jag inte fick vara med!

Jag har tidigare inte RIKTIGT lockats av podcasts om böcker, det känns lite som boktipset i P1, men det här är riktigt ROLIGT! Jag får kanske omvärdera andra podcasts. Eller hoppas på sjukt många avsnitt av den här!

Deckarpodden

Sofie Sarenbrant och Emelie Schepp har startat DECKARPODDEN. Nytt avsnitt varje onsdag, och idag publicerades avsnitt två som jag ännu inte hunnit lyssna på.  Lyssnade på första avsnittet samma dag det kom ut, men hade inte tid att blogga om det, ni vet midsommar och såna saker…

Bloggat eller ej, lyssna på deckarpodden! Två jätteroliga kvinnor som bjuder på sig själva och på ett ROLIGT sätt pratar om hur det är att skriva böcker. Väldigt intressant, väldigt roligt!

Sladda in på hemsidan eller iTunes och lyssna genast!

Rum 112, Sofie Sarenbrant

Rum 112”Plötsligt var du bara där, utan förklaring. Jag förstår inte hur du kom in i mitt liv. Och alldeles för sent insåg jag att ingenting kan stoppa dig. Jag trodde att det bara var ett misstag, ack vad fel jag hade.” (Bokus.com)

Otroligt obehaglig novell som ger läsaren känslan av att vakna upp och inte ha en aning om vad som har hänt. Känslan av att man tror sig veta hur situationen ser ut, men upptäcker att man har helt fel, och att konsekvenserna är fruktansvärda…

Och precis som vanligt när det gäller noveller så lämnas jag med känslan av att författaren sagt A, men vägrar säga B… Det finns så mycket mer att upptäcka i den här historien!

Andra andningen, Sofie Sarenbrant

97815302_Andra_igeCMYK_9278”Stockholm Marathon har hittills klarat sig från dödsfall, men när startskottet går för det 35:e maratonloppet genom tiderna ställs allt på ända. Det är den första juni men det är kallare än på julafton. Precis utanför Stadion faller en man ihop och förs till ett sjukvårdstält men mannens liv går inte att rädda. Kriminalpolisen Emma Sköld är ledig den här dagen och finns på plats för att heja på sin syster Josefin som springer. När Emma är vid Rålambshovsparken har en livlös kvinna precis upptäckts vid vattnet och Emma rycker in. Det är ingen tvekan om att kvinnan bragts om livet. Finns det en mördare bland löparna? Och när i sådana fall dyker nästa offer upp?”

Andra andningen. SJUKT bra bok! Fart och fläkt genom hela boken, spännande intriger och en intressant handling rakt igenom. Handlingen innehåller en del ”fällor” så det gäller att vara med på momenten. Slutet är av min favoritsort, man har inte en jäkla aning om vem den skyldige är, eftersom h*n bara har fladdrat förbi i periferin av handlingen under bokens gång. Bra!

Det jag däremot saknar är ett till kapitel. Slutet av boken lämnar mig med ett ”Meh?!” på läpparna, jag vill ju veta vad som hände sen!

Man blir dessutom GRYMT löpsugen av att läsa den här boken. Full pott för Sarenbrantskan!

En mycket bra bokbloggsdag!

(Det kanske, men bara kanske, blir lite mycket bilder i det här inlägget, men det får ni leva med!)

Helgen blev inte riktigt som planerat tyvärr. Vi fick helt enkelt inte ihop logistiken så att tävlingen blev av. Jag kunde förvisso åka tåg till och från Norrköping, men hade inte tagit mig till själva tävlingen ändå så vi struntade i det helt istället! På’t igen till våren. Så istället satte jag mig ”bara” på tåget och åkte upp för boksigneringen!

Jobbade några timmar på förmiddagen, men slutade kl 12 så jag hann hem för att gå en promenad med hundarna och äta lite lunch innan jag tog tåget upp till Linköping. Planen var att för det första köpa en KAFFE! Jag vet inte vad det är, men pressbyrån i Linköping har så galet gott kaffe, så jag längtade innan jag ens hade åkt hemifrån… Sen tänkte jag mig att när jag fått min kaffe så skulle jag söka upp bokhandeln, jag hade ju ingen aning om var den var, och sen geocacha lite innan jag gick in. Jag tänkte mig att det säkert skulle vara kö, och om jag då hamnade ganska långt bak så kunde man kanske snika till sig en bild eller två till bloggen. Det hade inte känts helt ok om jag haft en skitlång kö bakom mig, kände jag.

Kom till Linköping strax före fyra, och det visade sig vara 700 meter till bokhandeln, så man kan ju säga att jag var i god tid till signeringen som började kl fem… Spillde kaffe på halva mig så jag satte mig ner tvärs över gatan från bokhandeln och drack upp, medan jag funderade på vad jag skulle hitta på.

Under tiden jag satt där så hittade jag för det första en skylt som gav mig lite klåda…

Och för det andra kunde jag konstatera att det inte direkt var någon RUSNING in i bokhandeln… Jag var i och för sig hemskt tidig så jag tänkte att folk trillar väl in i lite mer lagom tid, dom jobbar väl kanske… Strax före fem kommer en bil som transporterade författarna, Sofie Sarenbrant och Susanne Boll, och jag blev lite fnissig när jag satt där på andra sidan gatan och studerade dom i äkta stalkerstyle. Mannen som hade kört dom dit försökte liksom fösa in dom genom dörrarna flera gånger, men dom ville ju för guds skull ha bilder till diverse sociala medier (Gissar jag…) så dom stod och fotade lite, och till sist gav han helt enkelt upp och gick och la pengar i parkeringsautomaten istället! *Fnissar* Det är lite skoj att studera människor som inte vet om att man är tokig studerar dom.

Några minuter i fem var det fortfarande ingen rusning till bokhandeln, så jag gick och kastade min kaffemugg och sen gick jag in. Sofies böcker har jag ju redan läst så dom hade jag med mig, men jag gick och köpte Susannes bok så att jag skulle kunna få den signerad också. Blev sedan hänvisad en bit in i butiken där man ställt upp stolar och grejer, så jag satte mig där. Man kan säga att jag var först.

Vi kan väl nöja oss med att säga att Linköpingsborna måste vara defekta, för det var inte jättetrångt i bokhandeln ikväll. Det slutade med att vi flyttade hela eventet lite längre fram i butiken och stod där och snickesnackade lite istället. Jag BEGRIPER inte! Jag vet inte om jag är lite smågalen som tycker att det är helt normalt att åka tåg två timmar enkel väg för en signering? Eller är det min norrländska själ som inte tycker att det är så himla långt? Eller om jag helt enkelt är osedvanligt nördig som tycker att det är något att PRIORITERA när det kommer roliga författare inom en överkomlig distans? Ja jag vet inte, men jag ska ju inte klaga, för MIN del blev det ju en toppenkväll när jag fick mingla ostört med två trevliga författare, men jag gissar att det hade varit roligare för dom om det kommit mer folk 😉

Jag är ju dessutom inte så himla lättpratad… Dels på grund av min norrländska själ, man pratar ju inte i onödan direkt, men också för att jag liksom inte har så många FRÅGOR! En av snubbarna som jobbade i bokhandeln skulle vara hjälpsam och starta upp samtalet, så han kommer fram och ”teaterviskar” lite att ”Du kan du fråga henne (Sofie) om hon har en femte bok på gång!” Ja, jo… Det kunde jag ju, men jag VET ju redan att hon har det!

Eftersom jag pluggar som jag gör så tillbringar jag ju väldigt mycket tid framför datorn, vilket i sin tur gör det väldigt lätt att istället för att plugga sitta på diverse sociala medier, och om man då är boknörd och följer sina favoriter ÖVERALLT, då är det inte jättemycket man INTE har koll på… Det handlar ju inte om att man inte är intresserad, utan tvärt om att man är FÖR intresserad. Nu blev det istället så att vi pratade en del om löpträning, vilket också var skoj!

Och så fick man ju passa på att ta den där bilden också då… 😉 Jag vet inte varför jag ser så sur ut, jag är faktiskt hur nöjd som helst! Två mycket trevliga kvinnor.

Dom hade verkligen tagit det säkra före det osäkra och skyltat ordentligt! Eller ”Vissa vill ju synas lite mer än andra” 😉

Fick dessutom med mig två lypsyl hem, himla bra med reklamgrejer! Speciellt om man råkar vara beroende av lypsyl…

När mitt privata mingel signeringen var över traskade jag tillbaka till tåget och åkte två timmar hemåt igen. Inga konstigheter! Supertrevlig kväll, supertrevliga kvinnor! Tack!

När jag kom hem hade jag brevlådan full (ja, den är ju ganska liten…) med böcker! Recensionsexemplar av Lyckliga gatan och Analfabeten som kunde räkna. Himla bra bokbloggsdag idag!

Nu vet jag en bokbloggare som är TOKTRÖTT och ska falla ner i sängen. Go’natt! (Och glöm för guds skull inte att gå till bokmässan i Linköping i morgon, om ni är i närheten!)