Etikettarkiv: Piratförlaget

Björnstad, Fredrik Backman

bjornstad-inb-low”Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad?

Bara allt. Den betyder bara allt.

Björnstad är den första delen i en serie om en liten plats med stora drömmar. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång.

Mitt i allt står Peter, som flyttar hem efter livet som hockeyproffs för att bygga upp sin moderklubb, och Mira, som slits mellan advokatkarriären och ett tyst liv i skogen som fru och mamma. Det är en saga om idrott och familj, och om hur långt vi är redo att gå för att skydda våra barn.”

Den här boken läste jag ut i ett hörn på Pekings flygplats, i närheten av gate E 19, med en vedervärdig kaffe från Waynes i ena handen, på vägen hem från Australien.

Precis som vanligt gråter man en skvätt när man läser Fredriks böcker. Precis som vanligt är karaktärsbeskrivningarna så levande att man känner sig som en vän till familjen. Precis som vanligt får man hjärtat krossat när man inser att det inte går så bra för en favoritkaraktär.

Det är något som inte stämmer, Martina Haag

det_r_ngot_som_inte_stmmer-haag_martina-33273576-frntl”Man hör om hur det händer andra. Man tycker synd om dem. Och man vet, innerst inne, att det aldrig kommer att hända en själv. Men man har ingen aning.
Det här är en roman om överlevnad. Om betydelsen av en rödrutig jacka. Om tama järvar med eldkastare. Om en bottenlös fjällsjö, dit ingen får gå, och om hur man reser sig, trots att man är helt säker på att man inte orkar längre.”

Hela den här boken känns lite som hämnd, kombinerat med sorgebearbetning. Den skiljer sig, tycker jag, ganska markant från Martina Haags andra böcker eftersom den humoristiska tonen av självdistans saknas. Det är inte den sortens bok. Det är en självutlämnande bok om att bli grundligt sviken och besviken, och att resa sig och gå vidare.

Solblekt av livet, Mark Levengood

solblekt_inb_low”En dag när min fotograf var ute och dök fick han en kallsup och drog in en manet i sin bihåla. Han blev rysligt förvånad. Jag vet ju inte, men kan tänka mig att maneten blev ännu mer förvånad.
Hur man än planerar så kan man aldrig räkna ut vart livet tar en härnäst. Ibland kommer man till sitt mål, och ibland hamnar man i en bihåla. Men gott humör och vänlig nyfikenhet är bra kamrater på färden.”

Det är omöjligt att inte bli omedelbart förälskad i den här boken, och författaren. Kloka ord och livserfarenheter berättade med en sån värme och humor att man ler från första till sista sidan. Omedelbar kärlek.

Kärleken till Livet, Helena von Zweigbergk

karlekentill_inb_low” ‘Jag vill bara säga som det är. Inget tjafs. Bara enkelt rakt på som det har varit.’

Med de orden presenterade Marie Fredriksson sin bokidé för författaren Helena von Zweigbergk.

Marie Fredrikssons liv innehåller mycket dramatik. Från fattig uppväxt på ­skånska landsbygden till världs­karriär med Roxette.

Och sedan katastrofen. Hjärntumören som gav henne en dödsdom.

Märkt av sin sjukdom står hon åter­igen på scenen.

I boken kommer Marie Fredriksson och hennes närmaste till tals. Det är en ­berättelse om stor kärlek, om sorg, om makalös framgång och revansch mot alla odds – tack vare kärleken till livet.”

Det som gör den här boken intressant är att man får ta del av ett livsöde som börjar från början. Man får en inblick i hur en person utvecklades till att bli den hon är. Man får se att allt inte alltid varit toppen, varken i början eller slutet. Det som är lite tråkigt är att det berättas på ett så opersonligt vis att det inte egentligen berör, och då är jag ändå en människa som är otroligt lättberörd. Boken känns tyvärr väldigt opersonlig, trots en ganska intim inblick i en persons liv.

Midnattssol, Jo Nesbö

9789164204561_200_midnattssol”I augusti 1977 stiger en man av bussen i en avlägsen by i nordligaste Norge. Han kallar sig Ulf, han har inget bagage och hävdar att han kommer för att jaga. Bland læstadianer och samer möter han en kultur som är både gästfri och avståndstagande, hjälpsam och kylig.

Byns klockare Lea lånar honom ett gevär och en jaktstuga, där midnattssolen håller honom vaken medan han oroligt bevakar det storslagna, men monotona fjällandskapet.

Långsamt går det upp för Lea och hennes son Knut att Ulf inte är jägare, utan byte. Och att jaktlaget är på väg.”

Det faktum att jag är lite förälskad i böckerna om Harry Hole gör att alla andra böcker av denna författare hamnar lite i skymundan…

Det här är en BRA och SPÄNNANDE bok med en hel del välskrivna twister i handlingen, blandat med en smula äckel och kräkkänslor, helt klart läsvärd!

Mördar-Anders och hans vänner, Jonas Jonasson

mordaranders_inb_low”Johanna Kjellander lämnar predikstolen för gott under burop från sin församling. Nå, yrkesvalet var ändå aldrig hennes. Hon skyller på pappa och Gud i lika delar.

Per Persson lever ett torftigt liv efter att farfar slarvat bort den förmögenhet som nu borde varit hans. I stället är sonsonen en uselt betald receptionist på ett tredje klassens hotell.

Den bortjagade prästen möter av en slump receptionisten på en parkbänk. Båda är lurade på tillvaron och de har inga problem med att luras tillbaka när möjligheten uppstår. Och det gör den – i mötet med Mördar-Anders.”

Inte riktigt i klass med hundraåringen, men bra nära! Det är lite buskis över Jonassons böcker, och jag gillar’t! Blandningen av humor och allvar är briljant.

Mästare, väktare, lögnare, vän, Christoffer Carlsson

mastarevaktare_inb_low”Det lilla samhället Bruket, i juni 2014. Hoppet om en fridfull midsommar krossas när en äldre man hittas skjuten till döds i sitt hem. Brottsutredningen får förstärkning när Leo Junker anländer från Stockholm och utger sig för att vara från Rikskriminalpolisen. En som inte litar på honom är kriminalassistent Tove Waltersson, som nyligen återvänt till sin hemort efter en längre sjukskrivning.

Bruket är en märklig plats och döljer fler hemligheter än man först tror. I takt med att en händelse avlöser en annan växer något större än sanningen om ett grovt brott fram.

I en annan tid och en annan värld är det Stockholm och 1984. Två poliser ser sin stora chans i skuggorna av ett tillslag, men en ung journalist är fast besluten att avslöja deras hemlighet. De möts en kall natt i november och efter det finns ingen återvändo.”

Den tredje boken om Leo Junker är väldigt skickligt skriven, med flera olika tidsperspektiv som knyts samman på ett bra sätt, samtidigt som berättelsen återkopplar till de tidigare böckerna både genom karaktärer och handling.  Det tar ganska lång tid innan man börjar få grepp om hur alla tidsperspektiv hänger samman, och börjar se en bild av vad som kan ha hänt.Bra!

Jag gillar att de här böckerna har ett språk och en ton som är ganska säregen!

Vårjakt i Rosengädda, Emma Hamberg

•HAMBERG_Vårjakt_8.10.14.indd”Tessan har allt – ett eget barn, en egen restaurang, flera pappor till barnet, en pratglad get samt en rik godsägare som förälskat tindrar åt hennes håll. Så Tessan klagar verkligen inte, tvärtom. Men att driva egen restaurang är inte hållbart om hon ska stå för både maten, driften, disken, hålla ordning på den torftiga ekonomin och däremellan försöka vara en skön mamma.

Tessan önskar att hon hade hjälp. Helst av någon som inte vill ha betalt. En dag dyker faktiskt två människor upp i Rosengädda. Och de erbjuder precis det Tessan längtat efter. Full uppbackning helt kostnadsfritt. Trevligt förstås, fast Tessan kan inte förstå varför de gör detta för henne. Men när det klarnar vänder det inte bara upp och ner på Tessans liv – utan hela Rosengädda.”

Det enda som är dåligt med den här boken är att den är så ny att jag måste vänta en evighet på fortsättningen. Hela den här bokserien kombinerar på ett fantastiskt sätt lite ”kvinnor kan själv” med ”livet är inte så jävla enkelt alla dagar”, självdistans och dessutom en stor portion humor och en skvätt livssorg. Fantastiskt!