Etikettarkiv: Novell

Novell, post ett

7 Januari 2015

Jag har inte sett dem på ett tag. Det unga paret med det lilla barnet. Visst, visst. Det är vinter, och trädgården är inte särskilt inbjudande att hänga i, men ändå. Jag tycker mig kunna ana en förändring i deras liv, baserat på det lilla jag kan ana mig till bakom deras tomma, tysta fönsterrutor.

Tidigare har deras hem varit varmt och ombonat. Även om det i trädgården, som är i mitt fokus, är tyst och kallt så har jag bakom fönsterrutorna kunnat ana en värme och ett liv som jag nu upplever saknas. Men vad vet jag. Jag är bara en betraktare som inte är inbjuden, och som har ett begränsat perspektiv. Ett perspektiv som jag dock är fri att fylla med mina egna fantasier gällande personerna som bor i trädgården mitt emot.

Jag fantiserar att paret med det lilla barnet lever ett lyckligt liv. Jag har kunnat se dem. Både paret, och barnet. De skrattar, och ser lyckliga ut. De lever sina liv med glatt leende ansikten. Alltid tidigare. Men nu har jag inte sett dem på länge. Trädgården är tyst, kall och tom. Som så ofta sker på vintern. Men den värme som jag tyckt mig kunna se bakom fönsterrutorna saknas. Lägenheten ser kall ut, trots att jag kan se att familjen finns kvar.

Blå linjer, Amanda Hellberg

9789186843977_200_bla-linjer_e-bok”Nu händer det. Så tänker jag när jag ser honom för första gången. Vi snuddar vid varandra och ögonblicket rinner som honung genom mig. Han vet också vad som är på väg att ske, och hans blick är ett rovdjurs. ”Det finns två sorters män”, varnar K, den nervösa antropologen. ”De som ser en vacker kvinna och fantiserar om hur hon ser ut naken. Och de som ser en vacker kvinna och fantiserar om hur hon ser ut som död.” Jag får lust att skratta men vet bättre. Han är min, bara min.”

Skickligt skriven novell som ger intrycket av att saker och ting förhåller sig på ett sätt, men som sedan vänder upp och ner på hela handlingen, och detta på endast 12 sidor. Mycket skickligt, jag gillar hur Amanda Hellberg skriver, måste ta reda på om hon skrivit några böcker!

Bengångarna, Johan Theorin

bengangarna”Karls stölder hade drygat ut lönen från jobbet på gruppboendet länge nu. Han tog inga risker. Allt han stal mellanlandade hos den mest förvirrade åldringen. Inte förrän föreståndaren var på semester brukade han plocka hem dyrbarheterna. Karl tänkte inte bli ertappad!
Just nu fanns alltihop hos Asta, nedstoppat i en vit kofta. Det var bara ett litet problem: Asta hade koftan på sig. Och nu låg hon nedgrävd i sin kista på kyrkogården …”

Theorin lyckas förmedla känslan av att vakna instängd under jord på ett väldigt obehagligt vis med den här novellen, som såklart även har ett övernaturligt inslag. Känslan av att falla, och inte veta var man kommer landa. Känslan av att befinna sig instängd under jord i ett begränsat utrymme… Jag kommer sova lite sämre inatt.

Rum 112, Sofie Sarenbrant

Rum 112”Plötsligt var du bara där, utan förklaring. Jag förstår inte hur du kom in i mitt liv. Och alldeles för sent insåg jag att ingenting kan stoppa dig. Jag trodde att det bara var ett misstag, ack vad fel jag hade.” (Bokus.com)

Otroligt obehaglig novell som ger läsaren känslan av att vakna upp och inte ha en aning om vad som har hänt. Känslan av att man tror sig veta hur situationen ser ut, men upptäcker att man har helt fel, och att konsekvenserna är fruktansvärda…

Och precis som vanligt när det gäller noveller så lämnas jag med känslan av att författaren sagt A, men vägrar säga B… Det finns så mycket mer att upptäcka i den här historien!

Vinterbestyr, Henrik Larsson

9789187671166_200”Något är ruttet i furstelandet Islandet! Landets furste skickar varje dag ut sina båda söner, Runs och Uve, på hopplösa uppdrag. Och varje dag möter de allt svårare motstånd. Någon vill röja dem ur vägen, men vem? Och varför? Och hur kommer det sig att Runs, den förstfödde och långt starkare furstesonen alltid kommer lindrigare undan än den yngre brodern Uve?” (Bokus.com)

Återigen en bra, historisk fantasynovell skriven av Henrik Larsson. Jag, som inte är helt bekväm med novellformatet, tycker det är skickligt gjort att få in en så pass komplett historia med både bakgrund och framtidsvy för karaktärerna på så få sidor.

Enda nackdelen med den här novellen, precis som alla andra, är att det inte är en bok, för man vill inte att den ska ta slut.

Jungruresan, Henrik Larsson

jungfruresan2”Jungfru Hälda släpades fram över det kaotiska, blodstänkta däcket av två skarmiska krigare. Hon var förvirrad. Både över motståndet de mött och den oväntade förlusten.

På väg hem från ännu ett plundringståg stöter hövdingen Ragnhild Vindbane och hennes krigarsystrar på sitt livs största byte mitt ute på havet. Men de möter oväntat motstånd … ” (Källa: Mixforlag.se)

En riktigt trevlig novell som gestaltar kvinnor som reser sig starka trots att det ser mörkt ut inledningsvis. Jag läste mycket fantasy förr, men känner att jag kommit ifrån det lite. Den här novellen gör att jag längtar tillbaka lite till den genren, och jag blir lite sugen på att läsa böckerna av samma författare.

Från de döda, Ola Hansson

9789186845902_200”‘Min familj är hallucinatorisk’, sade han, ”och själv har jag haft fall av clairvoyance, högst egendomliga fall.”

”Vill du höra ett av dem?” tillade han plötsligt. Berättaren är en ung ingenjör och han målar upp en ryslig historia om en död hund, en död kvinna och ett hemsökt hus”(Källa: Mixforlag.se)

Det här, mina vänner, är en skräcknovell i min smak! Den ger nästan, men bara nästan ”Plock plock” en match. Som hysteriskt mörkrädd kan jag känna obehaget krypa i kroppen redan från start när jag läser den här novellen, och det blir inte bättre med den saken när jag läser vidare. Underbart!
Det enda som är lite frustrerande är att läsaren lämnas med en och annan obesvarad fråga när novellen är slut, men det känns som en bagatell i sammanhanget. Mycket läsvärd novell!

Rovdjur, Caroline L Jensen

03e54977600b6437327fd936fea88258”De små barnkroppsdelarna träffade vattenytan en efter en.
Plask.
Plask.
Plask.
Frank Kellys hjärta slog med lugna, trygga slag. Delarna var inte inslagna i något den här gången. Han hade inte ens brytt sig om att tynga ner dem. Havet skulle ta hand om dem på ett eller annat sätt.
Kanske skulle de spolas i land igen. Rakt i famnen på en solbadande turist. Kanske hängde små ledtrådar kvar vid de döda delarna och kunde härledas tillbaka till honom.”

Jag önskar att det där stycket var det mest obehagliga i den här novellen. Så är inte fallet. Precis när man tror att nu kan det åtminstone inte bli värre, så blir det värre. Och sen ännu värre.

Man går från äckel till ångest över att förlora ett barn, tillbaka till äckel och sen till ”men… vafan?”, och så en runda till med äckel.

Makalöst obehaglig novell, och det är i allra högsta grad en positiv egenskap! Den hade kunnat bli en fantastisk bok dessutom.

Smårå septemberskog, Caroline L Jensen

indexHon stod alldeles stilla och väntade. Sedan hörde hon det igen. Det lät visserligen som ett barn, men så där borde inget barn i världen någonsin låta. Det lät som om livet höll på att rinna ur det.
”Jag hör dig! Fortsätt, jag kommer”, ropade hon och började småspringa nerför stigen, djupare in i skogen.
Fiona får låna en stuga i en öde skog under hösten för att ostört skriva på sin första roman. Till en början har hon svårt att komma igång med skrivandet, men snart får hon betydligt större frågor att ägna sig åt. Vem är pojken i skogen och vad har han utsatts för? Och vad hände egentligen med den förra hyresgästen?”

För en stackars mörkrädd tant är det nästan plågsamt att läsa Smårå septemberskog av Caroline L Jensen. Den där känslan av att vara ensam i ett ödsligt hus i ett ännu ödsligare landskap, och inse att någon står och tittar på en. Eller ännu värre, att någon går utanför huset. Ren och skär panik. Strålande!

Plock plock, Caroline L Jensen

jensen - plock plock”’Är det där blod?!’ Karin hade haft burken tätt intill ansiktet. Antagligen hade hon sett en sårskorpa titta fram under en hårtest. De hade blivit ganska många på senare tid. Det var två år sedan Harry hade haft ett sår som faktiskt tillåtits läka. Så snart en skorpa var möjlig att riva av gjorde han det, och lade den i burken. Men hur skulle han förklara det? Han torkade en hinna av nervös svett ur pannan.”

Plock plock är den i särklass vidrigaste novell jag någonsin har läst, och den har liksom satt standarden för skräcknoveller sedan dess. Om jag inte är spyfärdig får novellen ett ”Mjee” i betyg. Plock plock fick mig att tvångsmässigt plocka ögonbrynen tills jag nästan inte hade några kvar. Plock plock gör mig fortfarande spyfärdig, och jag blir rastlös i kroppen bara av att tänka på den. 
Snubblade över novellen HÄR där man kan läsa den gratis, men jag klarar inte av att läsa den igen… Bästa novellen EVER.