Etikettarkiv: Natur & Kultur

Tio små kompisböcker, Linda Palm

tiosmakompisbocker”På förskolan behöver man arbeta ofta och mycket med hur man är en bra kompis, hur man ska förhålla sig till andra och vad det innebär att vara en del av en grupp.”

Vi har köpt in den här lilla boklådan till jobbet efter att jag läst mycket om den. Jag passade på att ”sno med mig” den hem över kvällen för att kunna recensera den i lugn och ro, men nu undrar jag om jag inte behöver köpa den själv på sikt…

Lådan innehåller tio (ja, tänka sig) små böcker med berättelser baserade på värdegrunden. Böckerna är fint illustrerade, och relativt korta, och baserade på situationer som faktiskt dyker upp i verksamheten och som barnen därmed kan relatera till. Jättebra! Jag tror vi kommer ha mycket nytta av den här serien på jobbet!

Solsvärta, Marianne Cedervall

solsvärta marianne cedervall”Mirjam har lämnat sommartillvaron på Gotland och följt med sin älskade Calle till Västerås där han ska arbeta med ett projekt till stöd för den hotade pilgrimsfalken. Tre halvvuxna falkungar ska placeras ut i ett gammalt vattentorn med hopp om att de ska etablera sig i trakten. Men i Västerås finns också flera duvslag, vars ägare oroas av pilgrimsfalkarnas närvaro.

Hervor, som i en syn har sett sin försvunna barndomsvän Satu och en brevduva, ger sig ut på en resa i Europa på jakt efter fler ledtrådar. Men duvor och falkar är en dålig kombination, och när Hervor hittar en vinge från en koltrast, en solsvärta, blir hon fylld av onda aningar”

Det känns lite tråkigt att den här serien är slut nu. Detta var en av dom första serier jag fastnade i när jag ”upptäckte” deckare och karaktärerna känns väldigt familjära. Men nu är det alltså över, det här var den sista boken i serien. Tyvärr känns det som om författaren bytte berättarstil i den här boken. Det var ganska lite fokus på karaktärerna och deras speciella gåvor, och ganska stort fokus på fåglarna i sig,vilket gjorde att jag tyvärr inte gillade den här riktigt lika mycket som dom tidigare.

Därmed inte sagt att boken inte är bra, för det är den! Det finns fortfarande kvar samma härliga karaktärer, och lika delar sorg och glädje i boken, och det är som sagt riktigt tråkigt att det är den sista boken i serien.

Spinnsidan, Marianne Cedervall

9789127130425”Tänk att det ska behöva hända så mycket i den lilla socknen Kajpe Kviar!

Väninnorna Mirjam och Hervor, som är tillbaka på Gotland och har tänkt ägna våren åt läsning, örtletande och trädgårdsskötsel, upptäcker snart att inget är som vanligt. Bonden Sylve är långt ifrån sitt forna jag efter olyckan och Mirjam får dåligt samvete varje gång hon ser honom. Dessutom är det något som inte stämmer med de nya grannarna, den till synes hjälpsamma Kajsa och den tysta, ensamma pojken Emanuel. Och vad är det med alla karlar? Både bror Aron och den nyfunna vännen Bosse håller på att deppa ihop fullständigt. Till råga på allt har Mirjam polisen inpå knuten, som påminner henne alltför väl om den där sommaren då de tre direktörerna gick och dog.

När så Hervor får en ovälkommen syn i skogen inser både hon och Mirjam att de återigen har en del att ta itu med.” (Adlibris.com)

Äntligen en till bok om Mirjam och Hervor! Den här boken är precis lika mysig och full av mystik som de tidigare böckerna i serien, älskar den!

Eftersom den här boken inte direkt är en deckare (med mordgåta etc som ska lösas) så handlar läsningen inte så mycket om att hitta den skyldige (även om sådana moment finns också), utan mer om att se hur Mirjams affirmationer ska spelas ut, och vad som kommer bli resultatet. Mycket bra bok, väldigt efterlängtad och väl värd väntan!

Samlingsinlägg, Mons Kallentoft

midvinterblodNu blir det ett samlingsinlägg för alla böcker som Mons Kallentoft skrivit hittills om Malin Fors och hennes kollegor, annars är risken att det blir fem blogginlägg som är nästan identiska…

Böckerna Midvinterblod, Sommardöden, Höstoffer, Vårlik och Den femte årstiden handlar om polisen Malin Fors och hennes kollegor som arbetar vid polisen i Linköping.

Malin har ett struligt privatliv som hon försöker hålla flytande samtidigt som hon är mitt uppe i krävande mordutredningar.

Jag är lite ambivalent när det gäller den här bokserien. Böckerna är skrivna på ett sätt som jag inte riktigt gillar, bland annat så tycker jag att det är rent tramsigt att böckernas mordoffer fortfarande har ett medvetande och liksom flyter runt och snickesnackar med Malin… Just den biten tycker jag är oerhört tramsig och svår att stå ut med.

När det gäller huvudkaraktären Malin Fors är jag också ambivalent. Jag gillar att hon är en tuff brud och inget våp. (Det vore i och för sig lite märkligt med en mesig huvudkaraktär i en deckare…) Malin får mycket skit, speciellt i privatlivet, men hon lyckas ändå, mer eller mindre och med några undantag, hålla huvudet över ytan och inte gräva ner sig fullständigt.

Samtidigt kan jag tänka ibland att hon får skärpa till sig och tänka på andra människor mellan varven. Malin är en smula pubertal i sina reaktioner ibland, speciellt när det kommer till hennes dotter och hennes val i livet. Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar det faktum att den här huvudkaraktären är en komplett katastrof i sitt privatliv, eller om jag irriterar mig på det.

Det finns mycket att irritera sig på i böckerna om Malin Fors. Det som trots allt gör att man fortsätter läsa är det faktum att handlingen är rent ut sagt SKITBRA. Det gör inget att liken tramsar runt och filosoferar, det gör ingenting att man mellan varven vill slå huvudkaraktären på käften för att hon är dum i huvudet. Handlingen i böckerna är så pass bra att man ändå vill fortsätta läsa i boken, och så pass bra att man utan större eftertanke plockar upp nästa bok och läser även den.

Trots att jag irriterat mig på saker i böckerna har jag betat av alla fem som finns hittills på löpande band. Jag har inte forskat i om det är planerat fler böcker i serien, men jag hoppas det!

Det här är böcker som engagerar, på ett eller annat vis. Helt klart läsvärda.

Svinhugg, Marianne Cedervall

svinhuggSvinhugg är föregångaren till Svartvinter och handlar om Miriam som tack vare att hon blivit blåst av sina fd. ”kompanjoner” hamnat hos kronofogden och fått spendera åtta helvetiska år med att bli skuld- och prickfri. Nu är hon tillbaka i sina hemtrakter och springer på de tre männen som är orsaken till hennes olycka och Miriam bestämmer sig för att hämnas.

Svinhugg är en helt ok bok som absolut rekommenderas. Det jag saknar i den är att det inte är så mycket DECKARE över den. Det är ingen gåta där man med spänning väntar på att få läsa upplösningen, utan en trevlig berättelse om allt och ingenting. Bortser man från det så är berättelsen intressant, och boken är välskriven så den är absolut värd att spendera lite tid med.

Svartvintern, Marianne Cedervall

svartvinternSvartvintern är riktigt bra när man kommer in i handlingen. Den har flera ”teman” i historien. Dels är det historien om Ralph Sörarve, och läsaren undrar om han någonsin ska bli accepterad av byborna i den pyttelilla byn Kuivalihavaara? Varför fick han ärva hotellet till att börja med? Vilka är egentligen hans föräldrar? Sedan har vi även historien om barnliket, vem är det och varför är det undangömt? Dessa och många fler är de små historier som gömmer sig i den stora handlingen, och som gör att man läser boken från början till slut.

Jag undrar om författaren med flit döpte Ralph till just Sörarve? Eller, det är klart att det var med FLIT, det var ju knappast en olycka, så det jag egentligen undrar är om tanken bakom namnet var samma som jag, en inbiten norrlänning, tror? Sörarve, han från söder som fick ärva…