#blogg24, dag 22 av 24

Blogg24När jag sökte baksidestexten till Jordstorm igår hittade jag en liten hälsning från Mons kallentoft till läsarna, på Adlibris sida:

Jordstorm är den tredje boken i elementserien och den åttonde om Malin Fors. Jag vågar mig på att säga att det är den mest spännande hittills.

Det är också roligare än någonsin att skriva om Malin. Jag är inne i ett extremt skrivflöde just nu. Det känns som om berättelserna och idéerna sprutar ur mig. Jag vill göra nytt, förändra och pröva mig fram. Och jag vill att böckerna jag skriver ska likna arbetet. Högt tempo, en kraftig rörelse framåt.

I Jordstorm blir en ung flicka levande begravd. En naken man hittas mördad intill Göta kanal. Klockan tickar och Malin och hennes kollegor vid Linköpingspolisen måste hitta förövaren och flickan innan tiden är ute. Annars kommer hon att dö i sin grav.

Malin är maktlös i den katt och råtta-lek som mördaren utsätter henne för. Hon är hans marionett, och han njuter av varje sekund.

För första gången i en Malin Fors-bok hör vi inte de dödas röster. Istället drivs berättelsen snabbt och obönhörligt mot ett slut som jag hoppas att du som läsare kommer att finna förvånande och tillfredsställande samtidigt som du, precis som jag, fylls av en längtan efter ännu mer Malin Fors.

Jag tycker att jag hela tiden blir en bättre författare.

Läs gärna Jordstorm och se om du håller med.

Följ mig gärna på Facebook och Twitter. Ris såväl som ros mottages gärna. Hälsningar Mons Kallentoft”

#blogg24, dag 21 av 24. Jordstorm, Mons Kallentoft

Blogg24”En tidig majmorgon hittas en ung man död i ett dike intill Göta kanal. Han är naken, men kroppen bär inga synliga spår av våld och när Malin Fors och hennes kollegor anländer till platsen råder en märklig tystnad. Det är som om alla röster har dämpats.

Mannen identifieras snart som Peder Åkerlund, före detta Sverigedemokrat, utesluten ur partiet på grund av sina rasistiska uttalanden men numera omvänd. Det visar sig att han har blivit mördad. Och när den 16-åriga Nadja Lundin samma kväll anmäls saknad, troligtvis bortförd, finns tecken som tyder på att de båda fallen hänger samman.

Men har offren något gemensamt? Varför har de valts ut? Efterhand börjar Malin Fors inse att de har att göra med någon som leker med polisen, som talar via mord och inte tänker låta sig tystas. Vad är det han eller hon vill säga? Det är bråttom att hitta ett svar. Nadja Lundin kan fortfarande vara vid liv. ”

jordstormjag tror faktiskt  att det här är den bästa Kallentoftbok jag läst! Jag brukar gilla handlingen, men ha problem med den där grejen att det är döda som pratar… I den här boken är det en levande som guidar Malin, vilket jag gillar mycket bättre! Väldigt bra bok, det tog inte lång stund att lyssna klart på den!

Samlingsinlägg, Mons Kallentoft

midvinterblodNu blir det ett samlingsinlägg för alla böcker som Mons Kallentoft skrivit hittills om Malin Fors och hennes kollegor, annars är risken att det blir fem blogginlägg som är nästan identiska…

Böckerna Midvinterblod, Sommardöden, Höstoffer, Vårlik och Den femte årstiden handlar om polisen Malin Fors och hennes kollegor som arbetar vid polisen i Linköping.

Malin har ett struligt privatliv som hon försöker hålla flytande samtidigt som hon är mitt uppe i krävande mordutredningar.

Jag är lite ambivalent när det gäller den här bokserien. Böckerna är skrivna på ett sätt som jag inte riktigt gillar, bland annat så tycker jag att det är rent tramsigt att böckernas mordoffer fortfarande har ett medvetande och liksom flyter runt och snickesnackar med Malin… Just den biten tycker jag är oerhört tramsig och svår att stå ut med.

När det gäller huvudkaraktären Malin Fors är jag också ambivalent. Jag gillar att hon är en tuff brud och inget våp. (Det vore i och för sig lite märkligt med en mesig huvudkaraktär i en deckare…) Malin får mycket skit, speciellt i privatlivet, men hon lyckas ändå, mer eller mindre och med några undantag, hålla huvudet över ytan och inte gräva ner sig fullständigt.

Samtidigt kan jag tänka ibland att hon får skärpa till sig och tänka på andra människor mellan varven. Malin är en smula pubertal i sina reaktioner ibland, speciellt när det kommer till hennes dotter och hennes val i livet. Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar det faktum att den här huvudkaraktären är en komplett katastrof i sitt privatliv, eller om jag irriterar mig på det.

Det finns mycket att irritera sig på i böckerna om Malin Fors. Det som trots allt gör att man fortsätter läsa är det faktum att handlingen är rent ut sagt SKITBRA. Det gör inget att liken tramsar runt och filosoferar, det gör ingenting att man mellan varven vill slå huvudkaraktären på käften för att hon är dum i huvudet. Handlingen i böckerna är så pass bra att man ändå vill fortsätta läsa i boken, och så pass bra att man utan större eftertanke plockar upp nästa bok och läser även den.

Trots att jag irriterat mig på saker i böckerna har jag betat av alla fem som finns hittills på löpande band. Jag har inte forskat i om det är planerat fler böcker i serien, men jag hoppas det!

Det här är böcker som engagerar, på ett eller annat vis. Helt klart läsvärda.