Avig Maria, Mia Skäringer

avig-maria”Jag tror på förlåtelse. Jag tror på att kärlek är svaret på det mesta. Jag tror att igenkänning och humor ofta är det som förlöser oss. Och när du skrattar känner jag mig inte ensam för jag ser att du är som jag. Jag älskar det som är roligt och sorgligt. Fult och fint. Jag tänker aldrig välja. Ofta har jag blivit kallad överkänslig, men tänk om det är den som kallat mig så som faktiskt är underkänslig?

Den här boken heter Avig Maria. Morsan. Madonnan. Horan. Kvinnan. Människan. Går genom fulrum och finrum. Ibland naken, ibland jävligt påklädd. Den heliga Marian med tröjan ut och in som smygröker i fönstret när ungarna somnat, som vänder på strumpan så ingen på det viktiga mötet ska se att det gått maskor. Som går in i väggen och försöker ta för sig lite av luften i ett rum fullt av roliga män.

Men jag är ingen psykolog, jag har fullt upp med mig själv. Så vänta dig inga klokheter. Eller tips om hur man får ihop sitt livspussel. (Livspussel = Modernt uttryck skapat av stressade nutidsmänniskor. Betydelse: tusen dåligt sågade bitar som ska bli en stor grå elefant. Och jag får inte ens ihop till elefantjävelns röv!)”

Boktexten är nästan självrecenserande, jag vet inte om jag kan beskriva innehållet särskilt  annorlunda själv! En bok om att inte vara så jävla perfekt, men duga fint ändå!