Etikettarkiv: Marianne Cedervall

Av skuggor märkt, Marianne Cedervall

”Efter att hennes sjuke man gått bort ser Anki Karlsson fram emot att börja ett nytt liv. Äntligen ska hon ta upp sitt ungdomsintresse, ridningen. Hon lämnar Stockholm, köper två islandshästar och flyttar till den lilla gotländska socknen Mullvalds. Där ska hon rida ut i den vackra naturen och njuta av ett behagligt pensionärsliv.

Men hon hinner knappt packa upp förrän bilden av idyllen spricker. Någon vandaliserar kyrkan och altarduken lämnas blodig. Kort därpå ligger en främmande häst förgiftad i Ankis stall. När dessutom ett likfynd hittas i hennes trädgård kastas misstankarna mot henne. Tillsammans med den pensionerade och till en början inte så välvillige kommissarien Tryggve gör Anki allt för att ta reda på vem det är som stör friden i Mullvalds.”

Jag måste erkänna att jag saknar Hervor och Miriam, men den här serien känns lovande! Eftersom det är första boken i en serie är man inte bekant med karaktärerna i den, men jag tycker att man som läsare ganska snabbt skapar sig en bild av karaktärerna, och en relation till dem!

Boken är väldigt spännande, och jag ser fram mot resten av serien!

Solsvärta, Marianne Cedervall

solsvärta marianne cedervall”Mirjam har lämnat sommartillvaron på Gotland och följt med sin älskade Calle till Västerås där han ska arbeta med ett projekt till stöd för den hotade pilgrimsfalken. Tre halvvuxna falkungar ska placeras ut i ett gammalt vattentorn med hopp om att de ska etablera sig i trakten. Men i Västerås finns också flera duvslag, vars ägare oroas av pilgrimsfalkarnas närvaro.

Hervor, som i en syn har sett sin försvunna barndomsvän Satu och en brevduva, ger sig ut på en resa i Europa på jakt efter fler ledtrådar. Men duvor och falkar är en dålig kombination, och när Hervor hittar en vinge från en koltrast, en solsvärta, blir hon fylld av onda aningar”

Det känns lite tråkigt att den här serien är slut nu. Detta var en av dom första serier jag fastnade i när jag ”upptäckte” deckare och karaktärerna känns väldigt familjära. Men nu är det alltså över, det här var den sista boken i serien. Tyvärr känns det som om författaren bytte berättarstil i den här boken. Det var ganska lite fokus på karaktärerna och deras speciella gåvor, och ganska stort fokus på fåglarna i sig,vilket gjorde att jag tyvärr inte gillade den här riktigt lika mycket som dom tidigare.

Därmed inte sagt att boken inte är bra, för det är den! Det finns fortfarande kvar samma härliga karaktärer, och lika delar sorg och glädje i boken, och det är som sagt riktigt tråkigt att det är den sista boken i serien.

Överst i läsahögen

IMG_4300Det är så otroligt många böcker jag ser fram mot att läsa, men tiden och orken räcker inte till just nu! Som jag längtar tills jag pluggat klart, så man kan läsa för nöjes skull…

Just nu håller jag på med Fredrik Backmans senaste, Britt-Marie var här. Den är precis så bra och hjärtslitande som man kan förvänta sig att den ska vara! Ändå vill jag bara bli färdig med den, så jag kan hugga in på Carolines (L Jensen) Demonologi för nybörjare, som ÄNTLIGEN kommit ut!

Efter det väntar även Emelie Schepp (Deckarpodden, ni vet), Marianne Cedervall och Anne-Marie Schjetlein (Snacka om tungvrickare!) på sin tur. Alla böckerna verkar väldigt bra, och jag ser fram mot att hinna hugga in på dom.

Under tiden plöjer jag ljudböcker, dom kan jag lyssna på medan jag gör annat så det fungerar bättre. (Jag upprepar, ljudbok som rec ex , den som börjar med det är ett GENI!!) Just nu kan jag inte riktigt välja om nästa jag ska lyssna på är Not that kind of girl (Lena Dunham) eller någon deckare, jag har flera att välja på. Alla dessa beslut…

Spinnsidan, Marianne Cedervall

9789127130425”Tänk att det ska behöva hända så mycket i den lilla socknen Kajpe Kviar!

Väninnorna Mirjam och Hervor, som är tillbaka på Gotland och har tänkt ägna våren åt läsning, örtletande och trädgårdsskötsel, upptäcker snart att inget är som vanligt. Bonden Sylve är långt ifrån sitt forna jag efter olyckan och Mirjam får dåligt samvete varje gång hon ser honom. Dessutom är det något som inte stämmer med de nya grannarna, den till synes hjälpsamma Kajsa och den tysta, ensamma pojken Emanuel. Och vad är det med alla karlar? Både bror Aron och den nyfunna vännen Bosse håller på att deppa ihop fullständigt. Till råga på allt har Mirjam polisen inpå knuten, som påminner henne alltför väl om den där sommaren då de tre direktörerna gick och dog.

När så Hervor får en ovälkommen syn i skogen inser både hon och Mirjam att de återigen har en del att ta itu med.” (Adlibris.com)

Äntligen en till bok om Mirjam och Hervor! Den här boken är precis lika mysig och full av mystik som de tidigare böckerna i serien, älskar den!

Eftersom den här boken inte direkt är en deckare (med mordgåta etc som ska lösas) så handlar läsningen inte så mycket om att hitta den skyldige (även om sådana moment finns också), utan mer om att se hur Mirjams affirmationer ska spelas ut, och vad som kommer bli resultatet. Mycket bra bok, väldigt efterlängtad och väl värd väntan!

Svinhugg, Marianne Cedervall

svinhuggSvinhugg är föregångaren till Svartvinter och handlar om Miriam som tack vare att hon blivit blåst av sina fd. ”kompanjoner” hamnat hos kronofogden och fått spendera åtta helvetiska år med att bli skuld- och prickfri. Nu är hon tillbaka i sina hemtrakter och springer på de tre männen som är orsaken till hennes olycka och Miriam bestämmer sig för att hämnas.

Svinhugg är en helt ok bok som absolut rekommenderas. Det jag saknar i den är att det inte är så mycket DECKARE över den. Det är ingen gåta där man med spänning väntar på att få läsa upplösningen, utan en trevlig berättelse om allt och ingenting. Bortser man från det så är berättelsen intressant, och boken är välskriven så den är absolut värd att spendera lite tid med.

Svartvintern, Marianne Cedervall

svartvinternSvartvintern är riktigt bra när man kommer in i handlingen. Den har flera ”teman” i historien. Dels är det historien om Ralph Sörarve, och läsaren undrar om han någonsin ska bli accepterad av byborna i den pyttelilla byn Kuivalihavaara? Varför fick han ärva hotellet till att börja med? Vilka är egentligen hans föräldrar? Sedan har vi även historien om barnliket, vem är det och varför är det undangömt? Dessa och många fler är de små historier som gömmer sig i den stora handlingen, och som gör att man läser boken från början till slut.

Jag undrar om författaren med flit döpte Ralph till just Sörarve? Eller, det är klart att det var med FLIT, det var ju knappast en olycka, så det jag egentligen undrar är om tanken bakom namnet var samma som jag, en inbiten norrlänning, tror? Sörarve, han från söder som fick ärva…