#blogg24, dag 11 av 24. Gästblogg, den obotlige optimisten Jan-Erik Ullström

Blogg24Lucka 11 bjuder på en gästblogg av en man som jag i smyg är lite imponerad av. En man som fick domen att han inte skulle kunna sitta några längre stunder, vilket gör författande en smula komplicerat, och genast satte sig och skrev en bok. Galet imponerande! Vill ni läsa mer om och av honom så kan ni kika in HÄR!

Varsågoda!

 

 

jan e

”Jag är ledsen, men du kommer nog inte att kunna skriva någonting alls på ett bra tag.”

Det var sjukgymnastens svar på det första jag ville veta. Och det var inte det svar jag ville höra. Datumet var 29/6 och Sverige kokade av värme. Jag hade veckan innan lagt om taket på stugan, vilket enligt läkaren och sjukgymnasten var helt idiotiskt med tanke på att jag redan hade diskbråck. Men jag är en idiot, så det föll sig liksom naturligt.

Min rygg är slut. Jag kan få diskbråck av att nysa eller bara genom att lyfta ett mjölkpaket lite fel. Det skulle kunna skapa en rädsla kring att leva och röra mig över huvud taget. Så jag gör motsatsen. Lever. Klättrar i grottor. Utforskar världar. Lägger tak. Förstör mig visserligen, men då går jag åtminstone sönder medan jag gör något jag älskar. Att ligga still i rädsla ger mer smärta än att låta livet röra vid mig.

Men. Jag vaknar då mitt i natten av att jag gråter av smärta. Min hustru gör vad hon kan för att hjälpa mig, men det är hopplöst. Ambulansen tar mig till sjukhuset, där jag får beskedet att diskbråcket är akut. No shit Sherlock. Jag mår skit. Jag! Den obotlige optimisten. I två dagar är det synd om mig. Men min familj och mina vänner får mig att inse hur kärlek känns. Jag lägger omöjligheter och måsten åt sidan och ber att få in min dator. Dag 3 på sjukhuset börjar jag skriva. Jag som inte får, kan eller bör. Jag gör det i smyg. Efter släckning. Halva nätter.

Vad skriver jag då? Jo. När annars borde jag skriva en bok att må bra av, om inte när jag mår som allra sämst? Så jag skriver plötsligt feelgood. Må bra. Må bäst rentav. Samtidigt får jag en möjlighet att hylla min hembygd och de generationer som skapade den åt mig att avnjuta. Min uppväxt läggs under lupp i sinnets tombola-snurra och jag drar vilt scen efter scen. Allt förläggs i ett fiktivt ramverk med verklig känsla. Dessutom skriver jag på vår underbara västgötska dialekt. En lång ordlista i bokens appendix hjälper de som är utomsocknes boende.

frid.jpg_400-500x500

En vecka senare kommer jag hem. Jag hittar en liggande ställning som fungerar. Inte stå. Inte sitta. Små promenader varje dag. Och skriva. Skriva, skriva, skriva min väg genom den varmaste och klibbigaste sjukskrivningen sedan Hannibal försökte lyfta elefanter över Alperna. Och i öronen rullar folkmusik. Och fingertopparna dansar som om de aldrig gjort annat än att omfamna de där tangenterna. Jag hittar provläsare till mitt lustspel. Det som blir i tre akter och som balanserar mellan gapskratt och avgrundssorg. En av dem är Skövde-sonen Robert Gustafsson. Han läser och gillar. Jag får använda hans ord på omslaget. En ära och ett skönt erkännande till min humoristiska ådra, som nästan sprängs av stolthet av alla fina ord som rullar in.

62 dagar senare, sista dagen i augusti. Det är då manuset är färdigt. En månads redigering, bokomslagsbyggande och ordlisteknackande senare släpper jag fri min lilla fågel. Den flyger till förlaget och snart nog har jag Frid & Fröjdh i min famn. Och känslan? Tomhet. Som om det är det mest naturliga jag någonsin skrivit. 25 provläsare har skrattat och gråtit. Nu ringer läsare och jublar. Jag har tydligen lyckats. Hittat mig själv i mitt skrivande. Nästa bok är redan påbörjad och under bokens första 4 veckor har första upplagan nästan sålt slut. Innan jul. Och oroa dig inte! Jag kommer att skriva sci/fi, thrillers, barnböcker och allt det andra också! Men detta är mitt hem. Detta är mitt hjärta. Få dig att skratta. Få dig att gråta. Få dig att leva.

I skrivande passion, Jan-Erik Ullström – författare

 

Gästblogg, Sofie Trinh Johansson

IMG_1347 sofieSofie Trinh Johansson är uppvuxen i Bua och bor i Varberg, hon är 50% svensk 50% vietnames. Sofie pluggar till sjuksköterska på heltid och har en kvarts tjänst som personlig assistent och arbetar även lite extra som instruktör på ett gym för kvinnor. Hon har två barn: 5 och 2 år gamla. (Iseline och Tor) och en  fästman som heter Christoffer.

Sofie läser helst fantasy och romance, gärna i kombination. Hon skriver fantasy och romance och debuterade med ”Vatten och salt” på Freya Förlag i  juli 2011. Nästa bok heter ”Halvblod” och är första delen i en vampyrtrilogi. Den kommer i december 2011 på Mörkersdottir förlag.

Om man vill smygläsa lite ur Vatten och Salt kan man göra det hos Kapitel 1.

Intervju:

På vilket sätt har dina ”dagjobb” påverkat ditt  författande?

Jag skulle väl vilja säga inte alls, men det stämmer väl egentligen inte. När jag var mammaledig skrev jag varje eftermiddag när mina barn som middag 2-3 timmar. Då hade man all tid in världen på att knåpa ihop en bok. När jag började jobba heltid i somras och i höstas skrev jag på kvällarna, och visst var man trött då, men jag var ju tvungen. Nu pluggar jag hundra procent till sjuksköterska och jobbar tjugo procent, och visst märker man att tiden krympt ytterligare eftersom jag även måste plugga när jag kommer hem! Och så nu på sommaren då, när jag pluggar hundra procent och jobbar hundra procent, då märker man att det knappt finns någon tid alls. Men det går. Jag har sänkt mina krav på 70 sidor i veckan till 40 och det funkar hyfsat. Vill verkligen bli klar med den roman jag jobbar på nu i sommar!

Hur gammal var du när du började skriva böcker?

Så liten att jag knappt minns. I skolan hade vi vad som kallades för ”händelseböcker”, där man både skrev och ritade bilder till. Jag hade en hel låda full istället för den klädnypa som de andra barnen hade. När jag gick i fjärde klass skrev jag en serie som jag har för mig blev 17 böcker lång. Den handlade om ett syskonpar som blev strandsatta på en öde ö och hette ”Skeppsbrutna”. Det är verkligen synd att jag aldrig sparade den, för det var en riktigt blodig historia med en makalös intrig! =)

Var hämtar du inspirationen från?

En klyscha, men överallt. Idén till Halvblodstrilogin fick jag när min pappa en gång kallade mig för halvblod. Min mamma är från Vietnam, men det är sällan någon som märker det (förutom smygrasister när jag jobbade i hemtjänsten, som tyckte att jag var ”väldigt svart i håret och om brynen”) utan det ligger i blodet. Och vips! var en hel trilogi född. Idén till ”Vatten och salt” kom bara hux flux när jag jobbade natt, jag vet inte alls hur den dök upp faktiskt, och så är det med de flesta idéer jag får.

Är något i dina böcker självupplevt?

Oh ja, mycket är självupplevt, men bara små händelser och småsaker som folk säger. Huvudpersonen i Halvblod är väldigt lik mig och jag har lånat mycket av mina tankar till henne, men jag kan inte säga att vi varit med om samma saker.

I korta drag, vad handlar ”Vatten och salt” om?

”Vatten och salt” utspelar sig på 1910-talet och tar plats i Varberg, där en omöjlig kärlekshistoria utspelar sig. Vilhelm tillhör en rik familj och faller för en ung flicka som ingen vill tala högt om. Han är fast besluten att ta reda på vem hon är men inser snart att sanningen spelar mindre roll när man blir förälskad i lögnen.

Vad tycker du om att göra på fritiden?

Oj, här får du ett mycket tråkigt svar: skriva. Det är svårt att förklara för de som inte känner det själva, men det är ett sådant stort behov i mig. Jag tycker att det är jobbigt att inte skriva. Min inre stress byggs på, jag sover sämre och jag tänker alldeles för mycket, försvinner bort i min egen lilla drömvärld. Jag behöver skriva för att jag behöver få det ur mig, sedan fungerar jag mycket bättre. =) Tidigare tränade jag väldigt mycket, men det har fått hamna efter. Sjunga var också en favoritsysselsättning, jag trodde alltid att jag skulle bli artist, men efter en operation fick jag en ensidig stämbandsförlamning så min röst låter numera väldigt underlig när jag talar och sjunger.

Har du någon favoritförfattare?

Jean M Auel (dock INTE hennes senaste), Robin Hobb, Guy Gavriel Kay och JK Rowling för att nämna ett par. Charlaine Harris och Stephenie Meyer för att nämna ett par andra. Jag gillar det övernaturliga. =)

Tack för det, Sofie!