Sommar på den lilla ön i havet, Jenny Colgan

”Flora är säker på att hon gjorde rätt som valde myllret och karriären i storstan framför den ödsliga skotska ö där hon växte upp. Vad fanns det för henne på Mure? En plats där alla har känt henne hela hennes liv, och där ingen någonsin kommer att låta henne glömma det förflutna.

Men när en ny klient ger henne ett uppdrag tvingas hon bryskt tillbaka till ön, i ett försök att få med sig de motvilliga öborna i projektet.

Plötsligt bor hon åter med sina bröder (alla högljudda bjässar tillsynes oförmögna till grundläggande hushållsarbete) och hennes pappa, det liv hon har kämpat så hårt för att komma bort ifrån. I ett försök att göra sin nygamla tillvaro på ön dräglig bestämmer hon sig för att ta sina matlagningskunskaper och gjuta liv i det dammiga, lilla rosa huset i hamnen. Problemet är bara att öborna hon ska övertyga inte har mycket till övers för Flora, som inte varit tillbaka på ön sedan hennes mamma gick bort.

För att kunna lyckas med sitt projekt och komma vidare i livet måste hon sluta fred med de misstag hon en gång gjort. Hon måste bestämma sig för var hennes framtid egentligen finns, och hon måste sluta fly.”

Ännu en supermysig feelgood från Jenny Colgan!

Jag kan irritera mig lite på att huvudkaraktärerna tenderar att vara en smula handfallna och oförmögna att reda ut en konflikt när den uppstår, men bortser man från det så gillar jag verkligen dessa böcker. Speciellt tycker jag om beskrivningen av miljön, som får mig att vilja boka en flygbiljett!

Damen som köpte en buss och bara drog, Judy Leigh

”Evelyn ”Evie” Gallagher ångrar den hastiga flytten till äldreboendet i Dublin. Hon är visserligen sjuttiofem och nybliven änka, men långt ifrån död. Så en morgon, medan hela hemmet sover, kliver Evelyn ut genom porten för att aldrig återvända.

Hon ger sig av på en roadtrip som kommer att ta henne via Liverpool till Bretagne, där hon köper en campingbuss och påbörjar sitt livs äventyr. Men det är inte alla som tycker att stora äventyr är passande för en dam i Evelyns ålder, allra minst hennes son Brendan och hans fru Maura. Tillsammans ger de sig av för att leta efter Evelyn. Och när de till slut hittar henne få de en chock. För medan Brendan och Maura verkar ha gett upp hoppet om kärleken har Evelyn definitivt inte det. Livet har bara börjat. ”

Den här boken tilltalar mig väldigt mycket. Inte bara för att den är supermysig och intressant att läsa, utan för att den på ett väldigt talande vis beskriver för läsaren att livet inte tar slut för att man blir äldre. Man är aldrig för gammal för att forma om sitt liv, och det tycker jag är en viktig sak att ta med sig i sin vardag!

Jättemysig bok, med både hjärta, smärta och klokskap, och en stor dos jävlar anamma!