Novellsamlingen ”De odöda”

bild (26)Nu har jag förvisso inte läst alla noveller ännu så jag kanske uttalar mig lite väl hastigt, men so far är jag inte jätteimponerad.

Carolines (L Jensen) novell ”Sju års olycka”gillade jag, som jag skrivit tidigare, men det finns ju en YTTEPYTTE liten risk att jag är partisk där 😉 Gillade också ”Sparven och svärdet” av Amanda Hellberg, så det verkar som om det är tjejerna som rockar den här novellsamlingen!

”Sparven och svärdet” lämnade mig med en känsla av att vilja kräkas när den var slut. Det var inte så mycket SKRÄCK, men solklar kräkvarning på den.

”Hål” av Johan Theorin hade solklar potential, men istället för skräck eller spänning så urartade det i något slags känslodravel? Förlåt käre Johan, jag gillar dina böcker, men den här novellen höll inte hela vägen fram skulle jag vilja säga. Samma sak med ”Alla sorters monster” av Andreas Roman. Det liksom… HÄNDE ju ingenting? Vad är det som är läskigt med… Tja jag vet inte? ”Jahapp, en till borta. Oh well.” Jag vet inte riktigt jag. Det HADE kunnat bli läskigt, men jag hade nog velat läsa mer ur offrens perspektiv i så fall…

Nu känner jag mig ondsint och elak, men jag är verkligen inte imponerad! Som sagt, så långt jag har läst hittills så är det tjejerna som rockar den här novellsamlingen! Yey you!

Sju års olycka, Caroline L jensen

bild (26)Novellen Plock plock (Ni kan köpa den HÄR för nästan inga pengar alls, men det sker på egen risk) gjorde mig äcklad och spyfärdig och fick mig att tvångsmässigt plocka ögonbrynen ett par månader efteråt…

Nu, tack vare Sju års olycka, kommer jag aldrig mer kunna titta mig i en spegel. (Vilket kommer göra det där ögonbrynsplockandet en smula komplicerat)

Känslan av att NÅGOT kommer ut ur spegeln och hotar hela ens familj. Känslan av att man sitter inlåst i en klädkammare med bara en tunn dörr som skydd. Känslan av att skicka ut sitt barn till det där NÅGONTINGET för att barnet KANSKE ska kunna fly. Känslan av att inse att faran inte är över bara för att man tagit sig ut ur klädkammaren.

Och känslan av ouppklarade affärer och lösa trådar hos läsaren!

Vargsläkte, Caroline L Jensen

vargsläkteMed Vargsläkte, Lykanthropos I känns det som om Caroline L Jensen har hittat till rätt genre. Även om min personliga favorit fortfarande är Champagneflickan är jag inte det minsta besviken på Vargsläkte. Man kan trots allt bara skriva en relativt begränsad mängd självbiografier under sin livstid…

Vargsläkte handlar om unga Vera, som intet ont anande ska spendera sommaren hos sin mormor Ylva Duse i Jämnviken. Vera har ingen aning om vad hennes mormor är, men hon börjar snart ana oråd både vad gäller Ylva och hennes väninnor. Vi får också läsa om stackars Hilda, som inte har det helt lätt i livet och anklagar Ylva och hennes väninnor för det.

Blir man rädd? Nej, det blir man inte, och det är nog den enda besvikelsen. Det enda som känns läskigt på ett ”spöklikt” vis, är strandvaskaren som dyker upp lite här och var i boken, han är skrämmande så det räcker och blir över, och han är också den enda karaktär som höjer MIN puls. Jämnvikens egen knarkare är obehaglig, på ett sätt som är så vardagligt att man inte orkar bli rädd för honom. Knarkare och våldsverkare är man så van vid från vardagslivet, tidningar etc. Varulvarna känns inte heller särskilt skrämmande. Kanske på grund av att man vet att det bara är en fin gammal tant och en vän liten flicka som gömmer sig inuti. Dom är starka, respektingivande och lite mys-farliga. Man blir inte rädd, det känns inte obehagligt. Man kanske skulle tycka annorlunda om man mötte dom i skogen, men eftersom jag bara stiftat bekantskap med Ylva och Vera på papperet så kategoriserar jag in dom under ”mysrysliga”.

En riktigt skrämmande bok får man förhöjd puls av, och man måste lägga ifrån sig den för att inte hjärtat ska sluta slå helt av ansträngningen ( t ex Psykopaten, Dean Koontz) och det var något sådant jag hade hoppats på skulle hända här, men Vargsläkte når inte riktigt dit, inte genomgående. Strandvaskaren har den effekten, det är en karaktär som är riktigt skrämmande och som får mig att ligga vaken på nätterna, men resten av boken är mysryslig.

Boken är inte dålig för det, tvärt om! Vargsläkte är en fantastisk bok som jag kommer läsa fler gånger, och jag längtar efter fortsättningen som kommer ut någon gång nästa år och som enligt ryktet ska innehålla en särdeles obehaglig karaktär. Vargsläkte är inte bara en skräckroman, utan den innehåller även en stor portion humor och kärlek och jag tycker att man kan se en bit av författarens personlighet lysa igenom i texten.

Sättet att skriva på känns igen från Fru Bengtsson. Det är något med dialogen i böckerna som gör att det känns lite stelt bitvis, men det gör inte särskilt mycket för böckerna håller ändå så hög kvalité både rent tekniskt och i handlingen.

Fru Bengtssons andliga uppvaknande, Caroline L Jensen

fru_bengtssons-framsida_2Fru Bengtssons… är en komedi som på ett kritiskt och humoristiskt sätt utforskar gamla testamentet. Boken börjar en smula oväntat, och efter någon sida bara så undrar man hur resten av berättelsen ska kunna fungera, men det löser Caroline på ett strålande vis. Vi får följa djävulen när han tar en liten vän flicka i besittning och genom henne lurar Fru Bengtsson till diverse handlingar, allt i syfte att reta Gud. Fru Bengtsson blir mer och mer kritisk till Gud och hans inställning till saker och ting, och bestämmer sig för att bryta mot alla Guds bud.

Den här boken är fantastiskt rolig och väl värd att läsa. Det är inte en torr bibelhistoria utan en fantastisk berättelse med en stor portion humor, och ett ganska oväntat slut.

Champagneflickan, Caroline L Jensen

champagneflickanChampagneflickan är precis den typ av bok jag gillar. Jag gillar biografier, jag gillar att få ta del av folks smutsiga (och inte så smutsiga) hemligheter. Jag tycker helt enkelt om att läsa folks dagböcker 😉

Caroline berättar i Champagneflickan, en svensk strippa berättar, om hur hennes liv gick åt helvete efter en brand och hur hon i ett desperat försök att tjäna pengar och komma på rätt spår igen tar ett jobb i Danmark som strippa och så kallad champagneflicka.

Under tiden hon försöker dansa ihop pengar träffar hon på en och annan intressant karaktär, och får en och annan ny vän, men det roliga får ett abrupt slut när en av flickorna blir mördad och Caroline hör allt från sitt rum som är bara någon meter bort.

Champagneflickan är smutsig, och den är ärlig, och den är full av kärlek.