Etikettarkiv: Camilla Läckberg

Häxan, Camilla Läckberg

”När fyraåriga Linnea försvinner från en gård utanför Fjällbacka väcks tragiska minnen till liv. Trettio år tidigare försvann en liten flicka från exakt samma gård och hittades senare mördad. Den gången anklagades två trettonåriga flickor för att ha fört bort och dödat flickan. De befanns skyldiga i domstol men slapp fängelse på grund av sin ålder. Den ena av dem har efter det levt ett stilla liv i Fjällbacka. Den andra har just återvänt för första gången sedan händelsen, nu som firad skådespelare för att porträttera Ingrid Bergman i en film som ska spelas in i trakten.

Fjällbackaborna ställer mangrant upp i sökandet efter Linnea, och till slut finner man henne. Naken, invid samma skogstjärn där den första flickan hittades. Skräcken sprider sig i det lilla samhället. Kan fler flickor vara i fara?

Trots att Patrik Hedström tycker att det verkar långsökt börjar han och hans kolleger vid Tanumshedepolisen utreda om det finns något samband mellan de två fallen. Till sin hjälp får de Erica Falck, som sedan länge arbetar med en bok om det gamla mordet. Utredningen river upp många sår, drevet går och invånarnas rädsla för det okända får fruktansvärda konsekvenser.”

Det här är den tionde boken i Fjällbackaserien, och vi har haft gott om tid att se fram mot den! I den här boken har författaren lite grann tagit ett ”blad ur Ann Rosmans bok” och lagt in en parallell historisk storyline. Just den aspekten är jag själv väldigt förtjust i när det gäller Rosmans böcker och jag gillar det även i Häxan, även om det tog ganska lång tid (exakt hela boken) innan det blev uppenbart hur det var relevant till själva handlingen. Men ändå. Jag gillar det! Mer sånt.

Spännande handling, väldigt nutidsaktuell, en och annan twist. På det hela taget en klassisk Läckberg. Flawless.

#blogg24, dag 7 av 24. Lejontämjaren, Camilla Läckberg

Blogg24”Det är januari och kylan har Fjällbacka i sitt grepp. En halvnaken flicka irrar genom den snöiga skogen, ut på en väg. Bilen kommer som från ingenstans och hinner inte väja.

När Patrik Hedström och hans kolleger får larmet om olyckan är flickan redan identifierad. För fyra månader sedan försvann hon på väg hem från ortens ridskola och därefter har ingen sett henne. Det visar sig att hon utsatts för ofattbara grymheter, och risken är att hon inte är ensam om sitt öde.

Samtidigt håller Erica Falck på att gräva i ett gammalt fall, en familjetragedi som ledde till en mans död. Gång på gång besöker hon hans fru som dömdes för mordet, men utan att få reda på vad som hände. Vad är det kvinnan döljer? Erica känner på sig att något inte stämmer. Och det verkar som om det förflutna kastar sin skugga över nuet.”

lejontamjaren-lackberg_camilla-29891115-1073716952-frntlCamilla Läckberg är inte förmögen att skriva en tråkig bok, och den här är inget undantag från den regeln. Den är otroligt spännande och slutet har ett par ordentliga twister som jag blev riktigt förvånad över, RIKTIGT bra! Det tog mig bara en dag att lyssna klart på den, jag kunde inte stänga av…

Om jag nu prompt ska gnälla på någonting så börjar jag känna att huvudkaraktärerna Patrik och Erica börjar kännas lite för präktiga och tråkiga! Eller, dom är liksom… Helt vanliga och välanpassade! Jag tror jag vill ha lite per personligt drama i subhandlingen.

SUPERBRA bok, hoppas det inte tar tre år till innan nästa kommer!

Änglamakerskan, Camilla Läckberg

lackberg2Änglamakerskan handlar om Ebba, som efter många år återvänder till det hus där hela hennes familj försvann under mystiska omständigheter. Polisen får ett anonymt tips om att de bör åka till Valö, där familjen bor, och när de kommer dit finns inte en människa på plats, utom lilla Ebba som är ensam kvar.

Nu är Ebba vuxen och har återvänt till Valö, men någon verkar inte vara nöjd med det och Ebba och hennes man blir utsatta för flera attentat vilket gör att polisen Patrik och hans kollegor öppnar upp det gamla fallet med den försvunna familjen för att försöka hitta ledtrådar.

Jag gillar inte recensioner som är odelat positiva, och jag gillar definitivt inte att skriva sådana, men jag har inget val. Det finns ingenting i den här boken som går att klaga på, inte ens ett litet stavfel.

Bokens handling är intressant, och man vill hela tiden läsa ”bara ett kapitel till”. Handlingen håller, den är inte full med märkliga hål, och i slutet blir allt plötsligt solklart. Slutet är dessutom sådär oväntat som jag vill att det ska vara i en kriminalroman. Bokens handling varvar intressant historia, både påhittad och verklig, med nutid och kriminaldrama vilket gör att man hela tiden har flera handlingar att följa parallellt.

Läckberg vet hur man skriver en bok, den saken är klar, och nu får jag sätta mig och vänta på nästa…

Dessutom fullkomligt älskar jag det faktum att hon döpt Expressens politiska reporter till ”Sven Niklasson”. Underbart.