Flickan med snö i håret, Ninni Schulman

flickan-med-snc3b6-i-hc3a5ret-av-ninni-schulman”En kall och snöig nyårsafton försvinner sextonåriga Hedda Losjö från sitt hem utanför Hagfors i Värmland. Hennes föräldrar är förtvivlade. Vad kan ha hänt deras skötsamma dotter? När poliserna Petra Wilander och Christer Berglund får fallet på sitt bord visar det sig snart att Hedda har levt ett dubbelliv.
En tid senare hittas en ung flicka mördad i en jordkällare i skogen några kilometer från familjen Losjös hem. Flickan är naken och har dödats med ett skott i bakhuvudet. Kan det vara den försvunna Hedda? Den lilla polisstationen står nu inför en av sina största utmaningar.
Journalisten Magdalena Hansson har lämnat Stockholm och flyttat hem till Hagfors med sin sexåriga adoptivson Nils efter en uppslitande skilsmässa. Hon är trött och deprimerad och hoppas att lugnet på landsbygden och tryggheten i uppväxtstaden ska ge henne livsglädjen tillbaka. Magdalena engagerar sig känslomässigt i den försvunna Heddas öde och börjar undersöka fallet närmare. Snart inser hon att den fridfulla bygden bär på hemligheter som vissa gör vad som helst för att dölja.” (Källa: Adlibris.com)

Den här boken har flera handlingar parallellt. Den handlar dels om en försvunnen flicka, dels om flera mord, dels om huvudkaraktären Magdalenas uppbrott från sitt gamla, välkända liv och mycket, mycket mer.

Det är en väldigt bra bok, och på slutet blir den riktigt spännande också. Slutet är synnerligen oväntat, den skyldige karaktären har tidigare i boken mest fladdrat förbi i utkanten, sånt gillar jag! Det är många invecklade intriger och relationer i boken. Några reds ut, några kompliceras ännu mer. En riktigt spännande, bra bok!

En man som heter Ove, Fredrik Backman

en-man-som-heter-oveOve är förbannad. Han är ilsken och bitter. Ove har precis blivit tvingad att gå i pension ”av någon jävla anledning”, och är inte nöjd med livet. Ove vill dö, så han tar helt enkelt tag i saken.

Den här boken är inte bra. Det är en riktigt jävla skitbra bok.

En man som heter Ove är inte alls den typ av bok som jag just nu föredrar att läsa, men eftersom jag ska gifta mig med Fredrik Backman (Jag är säker på att hans fru är flexibel) så gav jag den en chans mitt i allt mord och blod jag vältrar mig i.

Herr Backman har en fantastisk begåvning när det kommer till att manipulera text. Att han är skitrolig är väl ingen nyhet för alla som läser hans blogg, men jag tycker nog att det krävs en alldeles särskild begåvning för att lyckas förmedla en sorglig historia på ett humoristiskt vis. När jag läser den här boken sitter jag och gråter av skratt på varannan sida, för att sedan växla till att bara gråta, för att det är för sorgligt för att låta bli.

Ove vill ju liksom bara DÖ, hur svårt ska det vara? Men om och om igen misslyckas han, och mitt i all ilska och bitterhet blir han lite smyglycklig allt eftersom. Men det skulle han såklart aldrig erkänna.

Det ska mycket till för att en bitter liten tant ska sätta sig och stortjuta över en bok.

I farans riktning, Viveca Sten

9789137140384”Det är vinter på Sandhamn och snöstormen viner. På julafton tar en rädd och jagad kvinna den sista båten till ön. På annandagen hittas ett lik på stranden utanför Seglarhotellet och kriminalinspektör Thomas Andreasson får avbryta sin julledighet.
Snart står Thomas inför ett fall med en hotad känd krigskorrespondent, främlingsfientliga strömningar och en ovanligt utstuderad mördare. Medan han söker efter den gemensamma nämnaren inträffar ytterligare dödsfall.
Samtidigt brottas barndomsvännen Nora Linde med sina egna problem när hennes yrkesmässiga heder sätts på spel. Nora tvingas fatta ett beslut som för alltid kommer att förändra hennes liv.” (Källa: Vivecasten.se)

Såg att jag tidigare lovat att skriva om de tidigare böckerna i serien, men det har jag visst glömt… Jag gillar Viveca Stens böcker, jag tycker dom är jättetrevliga, och den här senaste är inget undantag på något vis.

Jag tycker att böckerna har en bra balans mellan mordgåtan och karaktärernas privatliv. Det jag gillar med serier är ju att man får följa karaktärerna genom deras liv, man lär känna dem som om de vore verkliga personer.

Det jag saknar i den här boken är dock ett lite mer oväntat slut. Jag gillar när man inte har en ANING om hur det ska sluta, men i just den här boken var slutet inte helt oväntat, även om man tänkte ”Jaha, se där”, iaf. Bortsett från det tycker jag att det är en riktigt bra bok!

Änglamakerskan, Camilla Läckberg

lackberg2Änglamakerskan handlar om Ebba, som efter många år återvänder till det hus där hela hennes familj försvann under mystiska omständigheter. Polisen får ett anonymt tips om att de bör åka till Valö, där familjen bor, och när de kommer dit finns inte en människa på plats, utom lilla Ebba som är ensam kvar.

Nu är Ebba vuxen och har återvänt till Valö, men någon verkar inte vara nöjd med det och Ebba och hennes man blir utsatta för flera attentat vilket gör att polisen Patrik och hans kollegor öppnar upp det gamla fallet med den försvunna familjen för att försöka hitta ledtrådar.

Jag gillar inte recensioner som är odelat positiva, och jag gillar definitivt inte att skriva sådana, men jag har inget val. Det finns ingenting i den här boken som går att klaga på, inte ens ett litet stavfel.

Bokens handling är intressant, och man vill hela tiden läsa ”bara ett kapitel till”. Handlingen håller, den är inte full med märkliga hål, och i slutet blir allt plötsligt solklart. Slutet är dessutom sådär oväntat som jag vill att det ska vara i en kriminalroman. Bokens handling varvar intressant historia, både påhittad och verklig, med nutid och kriminaldrama vilket gör att man hela tiden har flera handlingar att följa parallellt.

Läckberg vet hur man skriver en bok, den saken är klar, och nu får jag sätta mig och vänta på nästa…

Dessutom fullkomligt älskar jag det faktum att hon döpt Expressens politiska reporter till ”Sven Niklasson”. Underbart.

Inkräktaren, Håkan Östlundh

inkraktarenInkräktaren är den femte boken om polisen Fredrik Broman på Gotland. De tidigare fyra är, precis som den här, väldigt bra. Läs dom!

Paret Malin och Henrik bor på Fårö tillsammans med sina två barn. Henrik är fotograf och Malin driver en matblogg, och för att dryga ut kassan har de under sommaren hyrt ut sitt hus till semesterfirare medan de själva varit på fastlandet. När de kommer hem igen upptäcker de att det saknas saker i huset, och att någon bajsat i barnens leksakslåda. De märker också att ett flertal fotografier på familjen saknas från väggarna,och när Malin ska bädda om sängen hittar hon en av bilderna, och upptäcker att någon stuckit ut ögonen på alla som är på fotot.

Jag har ingenting att klaga på med den här boken. Handlingen är intressant och boken tar en och annan oväntad vändning. Även fast några av sidospåren är lite för uppenbara för att man ska falla i fällan (och tro att mördaren, för det sker ett mord, är någon annan än den är) så kommer slutet och levererar den berömda käftsmällen. Man har inte ens en chans att veta hur det ska sluta förrän man är mitt uppe i slutet, och även då finns det stunder av tvivel när man börjar undra om poliserna, och man själv, verkligen är rätt ute.

Jag tror att det här är det bästa slut jag läst på länge, om inte någonsin, om man ska se till hur oväntat det är. Man står som ett stort frågetecken och undrar vad fasen som hände. SÅ ska en bok sluta.