Sammanbrott, B.A Paris

”Om man inte kan lita på sig själv, vem kan man då lita på?

Cass har det svårt efter kvällen när hon, mitt under ett skyfall, på en vindlande liten skogsväg såg bilen i skogen och kvinnan som satt i bilen kvinnan som blev dödad. Hon har försökt slå bort tankarna på brottet, för vad kunde hon egentligen ha gjort? Det är farligt att vara på där under ett oväder. Hennes man skulle bli ursinnig om han fick veta att hon bröt sitt löfte att inte ta den genvägen hem. Och hon skulle antagligen själv ha blivit skadad om hon hade stannat.

Men sedan dess har hon glömt så många saker: var hon ställde bilen, om hon har tagit sina tabletter, koden till larmet i huset, varför hon beställde en barnvagn när hon inte har något barn.

Det enda hon inte kan glömma är kvinnan, kvinnan som hon kanske kunde ha räddat, och de fruktansvärda, tärande skuldkänslorna.

Eller telefonsamtalen där ingen säger något eller känslan av att någon iakttar henne”

Precis som den förra boken jag läste av samma författare är denna skickligt skriven, så att det tar en god bit in i boken innan läsaren börjar ana att det är något som inte står rätt till, att allt inte är vad det verkar… Jag gillar att handlingen inte är helt uppenbar, det gör boken väldigt spännande!

Bakom stängda dörrar, B.A Paris

”Det perfekta äktenskapet? Eller den perfekta lögnen? Alla känner ett par som Jack och Grace. Han är snygg och förmögen, hon är charmig och elegant. Han är en hängiven advokat som aldrig har förlorat ett mål, hon sköter hemmet och maten till fulländning och avgudar sin handikappade lillasyster. Fast de är nygifta verkar de ha allt. Man kanske inte vill tycka om dem, men man gör det. Man blir ohjälpligt charmad av deras otvungna, bekväma hem och av deras trevliga middagar. Man skulle vilja lära känna Grace bättre. Men det är svårt, för man upptäcker att hon och Jack är oskiljaktiga. Vissa skulle kalla det för riktig kärlek. Andra undrar kanske varför Grace aldrig svarar i telefon. Eller varför hon aldrig kan komma och ta en kopp kaffe, fast hon inte jobbar. Hur hon kan laga sådan enastående mat och ändå vara så slank. Eller varför hon aldrig verkar ha någonting med sig när hon går ut ur huset, inte ens en penna. Eller varför det sitter skyddande ståljalusier för alla fönster på bottenvåningen. Vissa skulle kanske undra vad som egentligen pågår när middagen är över och ytterdörren har stängts.”

FRUKTANSVÄRT obehaglig bok att läsa, kanske för att handlingen inte är särskilt långt från en potentiell verklighet för många kvinnor. Men samtidigt som det kryper i hela kroppen när man läser boken, är det omöjligt att lägga den ifrån sig…