Etikettarkiv: Åsa Schwarz

De sju nycklarna, Åsa Schwarz

”Rebecka vaknar av att en pistol pressas mot huvudet och att någon väser ”The key” i örat. I rummet bredvid sover hennes två barn. Rebecka är en av sju internationella IT-profiler som bär nyckeln till internet. De träffas en gång i kvartalet i Washington för att uppdatera systemet som styr trafiken på internet. Om de inte gör det, kommer nätet gå ner och alla moderna samhällen gå under.

När nyckelbärare efter nyckelbärare blir utsatta för attentat, förstår Rebecka att hon måste gå under jorden. Med sina extrema hackerkunskaper gör Rebecka och hennes följeslagare allt för att lösa gåtan. Spåren pekar åt alla håll: kinesiska underrättelsetjänsten, nynazistiska organisationer och NSA.”

Det är ganska mycket med den här boken som egentligen inte behöver nämnas för att det är så självklart, men jag gör det ändå. Författaren har sin vana trogen skrivit en oerhört spännande och actionfylld bok med snabba svängar och oväntade vändningar i handlingen. Det gäller att vara alert!

Utöver det är det ganska intressant att tänka hur vi tar för givet att internet bara ska fungera… Vi, åtminstone jag själv, är så beroende av nätet. Det känns nästan jämställt med luften vi andas… Det är nog ingen större överdrift att säga att utan internet stannar världen, det har vi kunnat läsa i fler böcker (T ex Lars Wilderäng), och vi är väldigt sårbara på grund av det. Man föreställer sig dessutom ett oidentifierbar ”något” som skyddar internet och dess funktioner, när det i själva verket går ner på personnivå. Såklart. För även om allt var inlåst i ett rum är det NÅGON som har nyckeln. Eller i det här fallet nycklarna. Oerhört intressant!

Sen finns det en sak som jag älskar (författaren)boken lite extra för. Vid två (som jag reagerade på) tillfällen i boken lyfter hon på ett tydligt sätt normen med manliga och kvinnliga roller. Att vända på normen och skriva ”manlig polis” istället för polis/kvinnlig polis som är det gemene man gärna skriver, och skriva in fördomen att pappor som är ute med sina barn är homosexuella nannys – inte just pappor (för såna ska ju jobba och försörja familjen) är ju helt enkelt fantastiskt.

Helt klart en vinnande bok från första till sista sidan.

Lust, Åsa Schwarz

9789186845162”Sara är en helt okänd författare, fram tills hon använder sin mormors gamla ritual. Egentligen tror hon inte på magi, men nu går hennes dröm i uppfyllelse. Boken blir en bestseller och hon blir värvad till ett storförlag. Stjärnförläggaren Anders tar henne under sina vingars skugga. Ja, mer än det. Inte förrän de har inlett förhållandet inser Sara att Anders redan är gift.
Trots återkommande löften, lämnar han inte sin fru. Sara blir allt mer bitter och när det känns som värst, skriver hon av sig ilskan i sitt nya manus. När mannens hus förintas i lågor inser Sara att det hon skriver blir verklighet.” (Källa: Bonnierförlagen)

Den här boken skiljer sig lite från de tidigare böckerna Åsa Schwarz skrivit på det viset att det är lite mer åt chicklithållet, men fortfarande har tydliga inslag av mystik. Jag gillar att berättelsens historiska inslag får sin förklaring i slutet av boken, och att det är så tydligt hur det hänger ihop. Jag undrar om jag inbillar mig, men är det inte så att mormors önskan om hur Sara ska utvecklas får vissa konsekvenser just när det gäller hur Sara utvecklas i slutet av boken??

Boken kanske börjar som en kärlekshistoria, men den handlar långt ifrån om kärlek. Snarare handlar LUST om mörka, onda krafter som ligger så långt från kärlek man kan komma.

Två saker gillar jag extra mycket: 1, att Åsa använde sig av konstnären jag tipsade om i researchfasen. (Inte ett dugg mallig här inte…) 2, att kära Caroline (L Jensen) dyker upp som en karaktär i boken!

Åsa Schwarz gör ingen besviken den här gången heller.

Stigma, Åsa Schwarz

stigma_framsidawebbStigma är en fristående fortsättning på Och fjättra Lilith i kedjor, med Lena som huvudkaraktär.

Lena och hennes gudmor Ulla reser iväg för att umgås och vandra, men semestern blir inte riktigt som planerat på grund av en obehaglig olycka under en av de första vandringarna. Dessutom hittas ett mystiskt rum på hotellet, som tidigare varit ett munkkloster.

Boken är en smula rörig i början. Jag blev lite förvirrad av att baksidestexten angav Lena som huvudkaraktär i boken, men handlingen sa något helt annat under de första kapitlen. Det fick dock sin logiska förklaring vart efter och efter ett tag var det solklart. Handlingen i boken är dock inte ett dugg solklar, utan innehåller många snabba svängar så det gäller att hänga med om man ska lyckas pussla ihop delarna. Det är inte förrän i de sista två kapitlen som jag upplever att man får hela handlingen klar för sig, underbart!

Den här gången blev jag inte förvånad. Jag älskar den här boken, men jag hade inte förväntat mig något annat den här gången. Åsa har planterat sig på en stadig pallplats bland mina favoritförfattare.

Och fjättra Lilith i kedjor, Åsa Schwarz

lilith_framsida”Den gemensamma nämnaren är Lilith, Adams första hustru och enligt judiska skrifter modern till demoner och vampyrer.

En kvinna flyr genom Södermalm på 1800-talet, rakt i armarna på sina banemän. Omkring 160 år senare hittar en student en gammal dagbok under köksgolvet i en lägenhet på Södermalm. En hacker försnillar 35 miljoner kronor ur ett datasystem. Han arbetar på uppdrag av Lilith, sin stora kärlek på nätet.”

Och fjättra Lilith i kedjor är den i särklass bästa bok jag läst på länge. Jag har läst många bra böcker på senare tid, men ingen som fått mig att ligga vaken flera timmar längre än jag borde för att läsa, gå till skolan en timme för tidigt för att hinna sitta och läsa före seminariet (Hemma får man ju ingen ro…), och längta efter att få sätta mig och läsa. Det var längesedan jag LÄNGTADE efter att få läsa en bok. Tills jag fick hem den här och läste första kapitlet.

Redan från första kapitlet blir jag fångad och vill veta mer av vad som hände. Jag aktiveras under hela boken med att försöka lista ut hur det hänger ihop. En stor del av min fascination av den här boken hänger säkerligen ihop med att jag är otroligt fascinerad av folks känslor och tankar, hur dom lever och levde förr, hur man hade det. En gammal dagbok vore en DRÖM!

Strax efter 2/3 av boken börjar jag fatta hur det kommer sluta, men det går inte riktigt att VETA, för boken är skriven så att man har flera karaktärer på lut, av olika anledningar. Detaljer som skrivs in i handlingen,och som känns som om dom är för random för att inte ha en betydelse. Och så en penna som tycks spela en central roll…

Så. Jäkla. Bra. Jag vet ärligt talat inte varför jag blir förvånad, jag har älskat Åsas böcker sedan jag fick hem En död ängel. Dessutom känner jag mig lite trög som inte fattat att den här boken är en del i en serie, om än en kort (ännu?) sådan. Stigma heter nästa bok som handlar om en av huvudkaraktärerna, Lena, och den ska inköpas så fort studentbudgeten tillåter det. (Vilket tyvärr inte blir snart nog…)

HÄR kan ni läsa mer om Lilith, och HÄR kan ni läsa mer om Stigma. Nu ska jag sörja att boken är slut.

Nefilim, Åsa Schwarz

nefilimBokus skriver om Nefilim:

Miljöaktivisten Nova gör inbrott hos Vattenfalls VD för att skriva slagord på väggarna. Nu ska en av Sveriges största miljöbovar äntligen få vad han förtjänar. Men någon har hunnit före. I sovrummet finner hon lägenhetens innehavare brutalt mördade som i en scen från helvetet.

Nova flyr från platsen men lämnar spår och blir snart misstänkt för morden av polisen. Hon försöker själv ta reda på vem mördaren är och varför denne verkar följa hennes egen lista på miljöbovar. Frågetecknen blir allt fler. Varför återkommer ständigt referenser till Syndafloden och Noas ark? Vem har genomsökt Novas hus i Gamla stan? Var hennes mors död verkligen en olycka? Vem försöker sätta dit Nova för morden?

Nefilim är den första boken om Nova, men den andra som jag läser eftersom jag började i bakvänd ordning. Jag släpade med mig boken på semestern och ångrade bittert att det var den ENDA boken jag tog med mig eftersom jag mer eller mindre sträckläste den.

Boken är välskriven. Den har samma ”märkliga” indelning av kapitel som uppföljaren En död ängel har, men jag börjar vänja mig och gilla det. Det märks att författaren vet vad hon pratar om när hon skriver om sånt där datajibberish som undertecknad inte begriper ett jota av (inte så svårt att imponera på mig mao.) och det gör historien intressant. Intrigen håller och är välskriven, boken är spännande och det enda jag saknar är ett oväntat slut, men det faktum att jag redan läst uppföljaren KAN ju vara en orsak till att det oväntade uteblir, så jag får nästan skylla mig själv.

MEN… Det är en sak som retar mig OERHÖRT med den här boken. I slutet får man se en mental bild av hur polisen Amanda går med sitt nyfödda barn och filosoferar över livet. Bra så. Bara det att uppföljaren till väldigt stor del går ut på att Amanda fortfarande är gravid! En bagatell, visst, men inkonsekvensen retar mig oändligt!

Bortser man från den lilla detaljen så är boken absolut värd att läsa, precis lika läsvärd som uppföljaren. Själv får jag sätta mig och vänta på ännu fler böcker om Nova. Har ingen aning om ifall det är planerat för fler, men jag hoppas verkligen det!

En död ängel, Åsa Schwarz

en-död-ängelJag fick äran att få hem ett förhandsexemplar av Åsa Schwarz bok En död ängel för att recensera. Det är mitt första förhandsexemplar, men inte det sista hoppas jag!

En död ängel är andra boken i serien om unga, miljömedvetna Nova. I början av boken får vi följa Nova när hon tillsammans med andra Greenpeaceaktivister jobbar med att resa en kopia av Noas ark på den plats där bibeln menar att den ursprungliga arken strandade.

Under en utflykt blir Nova brutalt nedslagen, och när hon vaknar till medvetande igen är hon tillbaka i Stockholm på ett sjukhus och har ingen aning om vem som slog ner henne eller var hennes pojkvän sedan några veckor tillbaka har tagit vägen. Har han slagit ner henne och sedan rymt fältet, eller är han död? Nova beslutar sig för att återvända och försöka ta reda på sanningen.

Handlingen i En död ängel är fantastisk. Redan från de första sidorna är man fast och vill veta mer om vad som kommer hända. Dessutom har boken två ”sub plots” (vad fasen heter det på svenska??) som gör boken ännu mer spännande. Dels får man följa Nova, dels får man följa polisen Kent som försöker fånga en fånge som är på rymmen från häktet, en fånge som dessutom råkar vara Novas pappa. Utöver det får man även följa den höggravida polisen Amanda och hennes minst sagt besvärliga graviditet, och alla tre berättelserna vävs ihop på ett mycket begåvat sätt.

Om författaren står följande på insidan av omslaget: ”Åsa schwarz har skapat en helt egen genre: skräck möter deckare möter mysticism”. Man måste nästan välja att ta till sig även mysticismen i boken även om man som jag är en smula för rationell för det. Om man väljer bort den delen kommer man mot slutet av boken dra slutsatsen att en och annan karaktär är svårt psyksjuk, men väljer man att ta till sig det öppnas en ny och spännande värld av oanade möjligheter.

Jag gillar (som bekant?) böcker med ett oväntat slut, och på den punkten vet jag inte hur jag ska ställa mig när det gäller En död ängel. Ytligt sett verkar saken vara klappad och klar redan tidigt i boken, men man får små ledtrådar ganska tidigt till att det eventuellt kan finnas ett alternativt slut. Dessa ledtrådar är dock så fria från detaljer att man inte VET förrän absolut i slutet av boken, vilket är mycket bra! Man kastas fram och tillbaka mellan att tro sig veta vem skurken är, till att bli osäker på om det verkligen kan vara så, flera gånger under bokens gång. Dock, efter att ha anat hur det skulle sluta rätt länge så var det lite, men bara lite, av en besvikelse att få rätt. Dock var inte slutet så pass uppenbart att jag skulle vilja påstå att det gör boken sämre, för så ligger det inte till.

Jag vill ge ett stort plus till att författaren belyser olika samhälls- och miljöproblem genom handlingen i boken. Jag vill också ge ett stort plus till att hon mellan varven utelämnar uppenbara detaljer i handlingen. När huvudkaraktären blir av med sin biljett när hon ska ut och resa BEHÖVER man inte veta i detalj vad som händer, det begriper en normalbegåvad vuxen ändå, och tack vare skickligt författande slipper man få den biten berättad för sig.

När det gäller handlingen har jag bara en enda sak att gnälla på, och det är att man lämnas med en lös tråd som inte får en upplösning. VEM skjuter Peter D?? Måste läsa om slutet tror jag, och se om jag helt enkelt missade den detaljen, men det tror jag inte.

Om jag ska gnälla på något över huvud taget med boken så blir det tekniska saker. Boken innehåller några (två sketna…) ”stavfel”, två bindestreck som hamnat fel. Inget som förstör boken, och definitivt inte handlingen, men som kan reta en nörd som undertecknad. Jag skulle dessutom ha önskat en tydligare uppdelning av kapitel. Nu är boken tydligt uppdelad på så vis att man får veta när handlingen byter plats rent geografiskt, och sure, texten ÄR tydligt markerad med ett större uppehåll i texten när handlingen byter fokus, men är man inte uppmärksam när man läser så kommer man haja till när handlingen plötsligt byter från en karaktär till en annan, utan uppenbar förvarning.

Dock, dessa tekniska saker är såna bagateller att det NÄSTAN inte är värt att nämna. Boken är fantastisk, det står jag fast vid, och jag är oerhört glad att jag fick tillfälle att läsa den.

En död ängel är andra boken i en serie, och ska man läsa båda så bör man nog börja med den första, Nefilim. Jag har inte läst den (ännu, men var så säker att jag ska!) men en stor del av handlingen i En död ängel berättar (gissar jag, det verkar så) om vad som hände i den första boken. Läser man En död ängel först tror jag att det blir lite av en spoiler. Håller Nefilim samma höga standard som En död ängel så tror jag inte att man blir besviken.