Solsvärta, Marianne Cedervall

solsvärta marianne cedervall”Mirjam har lämnat sommartillvaron på Gotland och följt med sin älskade Calle till Västerås där han ska arbeta med ett projekt till stöd för den hotade pilgrimsfalken. Tre halvvuxna falkungar ska placeras ut i ett gammalt vattentorn med hopp om att de ska etablera sig i trakten. Men i Västerås finns också flera duvslag, vars ägare oroas av pilgrimsfalkarnas närvaro.

Hervor, som i en syn har sett sin försvunna barndomsvän Satu och en brevduva, ger sig ut på en resa i Europa på jakt efter fler ledtrådar. Men duvor och falkar är en dålig kombination, och när Hervor hittar en vinge från en koltrast, en solsvärta, blir hon fylld av onda aningar”

Det känns lite tråkigt att den här serien är slut nu. Detta var en av dom första serier jag fastnade i när jag ”upptäckte” deckare och karaktärerna känns väldigt familjära. Men nu är det alltså över, det här var den sista boken i serien. Tyvärr känns det som om författaren bytte berättarstil i den här boken. Det var ganska lite fokus på karaktärerna och deras speciella gåvor, och ganska stort fokus på fåglarna i sig,vilket gjorde att jag tyvärr inte gillade den här riktigt lika mycket som dom tidigare.

Därmed inte sagt att boken inte är bra, för det är den! Det finns fortfarande kvar samma härliga karaktärer, och lika delar sorg och glädje i boken, och det är som sagt riktigt tråkigt att det är den sista boken i serien.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *