Ja ok, jag kanske blev lite (kär) starstruck!

Jag är generellt inte en människa som HETSAR UPP MIG så fasligt. Norrländskt lugn och allt det där… Men efter att ha fått en signerad Geim i julklapp av Caroline (Läs mer om det HÄR, tydligen tyckte jag inte att det var värt att skriva om i min BOKBLOGG…) och på något vis gjort en jättestor(!) GREJ av att få en elak dedicering när Anders skulle komma till Västervik och Onsdagsklubben, så var jag fan panikslagen när jag gick dit ikväll.

Jag får panik av att prata irl med människor jag inte känner. Det har blivit bättre med åren, men FY så jobbigt jag tycker att det är. Speciellt vid dom YTTERST få tillfällen man ska prata med någon som ÄR någon, så att säga. Usch.

Med tanke på att det är rödvinsonsdag skulle man ju kunnat ta ett glas vin före för att lugna nerverna, men eftersom jag har hemskt tydliga regler för mitt alkoholmissbruk (eller snarare för att kunna hävda att jag inget har) så är inte det en tolerabel lösning 😉 Istället skickade jag ett sms till rödvinsonsdagens moder, Caroline, som trots allt KÄNNER människan jag skulle träffa, och ynkade om att jag var så himla nervös. Hon försäkrade att han var snäll.

Ja, jo. Jag trodde kanske inte att han skulle MÖRDA mig, iaf inte när det var så många vittnen närvarande, men ändå… Fast lite bättre kändes det. Inte mycket. Men lite.

(Caroline, hälsning framförd!)

Så pratade han den däringa De la motte i en dryg timme. Han pratade om sina böcker, och i princip allt annat mellan himmel och jord, och lite till. Första halvtimmen eller så var jag så stressad att jag inte kunde hålla händerna stilla, men människan är galet charmig och hemskt rolig, så det släppte en smula vart efter. Även om man är en stalker, och redan läst det mesta av det han säger online, så var det intressant  att lyssna på. Och han är som sagt väldigt rolig, och jag älskar roliga människor. Speciellt den där lite torra humorn gillar jag. Jag blev pyttelite kär, på ett helt platoniskt vis.

Så var det slut, och det var dags att få något, kanske något elakt, klottrat i böckerna. Jag tänkte något i stil med att jag ställer mig en bit bak, så hinner jag hyperventilera en stund innan det är min tur. Det var ju bara det att (nästan) alla andra skulle köpa sina böcker, och gjorde det i totalt motsatt riktning mot för var Anders befann sig,så det slutade med att jag var typ tvåa i kön… Hann ju inte hyperventilera så fasligt mkt på dom 30 sekunderna…. Hade det inte varit för att jag, och ingen annan, gjort en så fasligt stor grej av det hela så hade jag förmodligen sagt ”hej”, sträckt fram mina böcker (jag är lite girig, så jag tog med TVÅ) och sedan gått därifrån och ångrat mig resten av livet. Nu fick jag ju lov att ge mig till känna lite, och jorå, han hade uppfattat vem jag är 😉 (Smart kille det där)

Den första boken signerades under lite stappligt småprat, och eftersom jag är en så SJUKT trevlig människa sa jag ”tönt” åt honom när det framkom att dediceringen inte var ens i närheten av elak 😉

Jag vet inte hur jag ska tolka nr två, så jag väljer nog att avstå just nu 😀 (Nej, det gör jag inte alls, jag tror att människan är oförmögen till att vara elak på riktigt så jag väljer att tro att det är ärligt menat)

Sen, och för en liten tant flicka från Norrland är det här jättestort,ville han ha en kram! Jag skulle aldrig neka någon en kram,än mindre någon jag beundrar en smula, så på det viset fick det bli. Jag skulle givetvis aldrig erkänna det här, men efter det var jag inte så nervös längre. (så dags…) Stackarn, han tänkte väl att det var bäst att han bjöd till lite så den lilla tanten inte svimmade av,så han var tvungen att plocka fram sina kunskaper i HLR 😉

Efter det tog jag min lilla cykel hem. Bytte jeansen mot onepiece, högklackat mot gummistövlar och tog mina hundar på en promenad med Mari Jungstedt i lurarna. Det här kommer nog bli en av dom mest minnesvärda dagarna i mitt liv, både för att jag VÅGADE och, såklart, för att jag fick träffa Anders de la motte för första (och enda?) gången!

Nu höll jag på att säga att nu har jag inget mer att se fram mot i år, men det har jag visst!! Jag har hört rykten om att det kan dyka upp ett recensionsexemplar av ”Med slutna ögon” (Jan Erik Ullström) i brevlådan, och DET ser jag såklart fram mot! (Tant frotterar sig med eliten på facebook, förstår ni… *S*)

TACK, Anders, för att du får en skräckslagen liten tant att känna sig mindre skräckslagen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.