Folk med ångest, Fredrik Backman

”…en orimligt stökig komedi om ett gisslandrama på en lägenhetsvisning, där en misslyckad bankrånare låser in sig med en överentusiastisk fastighetsmäklare, två bittra Ikea-missbrukare, en elak mångmiljonär, en sorgsen tant, en höggravid kvinna, en jobbig jävel och ett kaninhuvud. Till slut ger rånaren upp och släpper alla i gisslan, men när polisen stormar lägenheten är den…tom. I en serie dysfunktionella vittnesförhör efteråt får vi höra allas version av vad som egentligen hände, varpå ett klassiskt pusselmysterium utvecklar sig kring frågorna: Hur lyckades rånaren fly? Varför är alla så arga? Och vad är det egentligen för FEL på folk nuförtiden? ”

Det finns så mycket man skulle kunna säga om den här boken, men jag känner mig lite tagen av den… Fredrik Backman har ett sätt att använda språket i sina böcker på ett sätt som är helt fantastiskt. Han kan med en enda kort mening berätta en hel bakomliggande historia för läsaren, och samtidigt förmedla en känsla, helt utan att förklara den i texten. Att använda språket på det sätt som Fredrik Backman gör är en talang, och jag har inte stött på det sättet att skriva hos någon annan. Det är unikt.

I vanlig ordning får läsaren snabbt inse att allt inte är som det verkar på ytan i ”folk med ångest”. Precis som han brukar lyfter författaren fram att folk i allmänhet har väldigt mycket mer historia med sig i bagaget än vad man skulle kunna tro. Även om boken är humoristiskt skriven så tycker jag att den övervägande känslan JAG får av att läsa den är sorg. Så oändligt mycket sorg som kan rymmas i en människa. Jag fullkomligt älskar boken, den är för stor för att sammanfatta med några futtiga meningar i den här bloggen.

En reaktion till “Folk med ångest, Fredrik Backman

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.