Djävulens tonsteg, Hans-Olov Öberg

37484”En pojke från gosskören hittas i Domkyrkan, brutalt mördad. Vem har anledning att ta livet av en gossopran? Den unge polisinspektören Benny Modigh, lika känd för sin pricksäkra intuition som en svaghet för syntmusik, hamnar i utredningens centrum och får god hjälp av den före detta krigskorrespondenten Annelie Fri.

Samtidigt kokar det i Västerås undre värld. Är det förberedelser för frisläppandet av den ökände bankrånaren Sverre Näslund, eller finns kopplingar till körmordet? Svaren på gåtorna är lika oväntade som smärtsamma och får samtliga inblandade att fundera över människans gränslösa förmåga till ondska.”

Det här är en ny författare för mig, och jag snubblade över den här boken av en slump. Jag har av någon mycket oklar anledning svårt för böcker som inte utspelar sig i omedelbar nutid eller framtid, men i det här fallet tycker jag inte att det är så märkbart att boken utspelar sig på 80-talet.

Det jag gillar allra mest med den här boken är att slutet är riktigt oväntat. Man får som läsare intrycket att man har koll på hur boken slutar, men under bokens sista tio rader vänds allt upp och ner, och grunden läggs för uppföljaren.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.