månadsarkiv: mars 2015

Bokbloggsjerka, 20-23 Mars

Veckans fråga lyder:

Jag skulle vilja veta hur andra bokbloggare interagerar med sina läsare, lockar till sig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta besöka bloggen. Jag skulle gärna vilja läsa mer om vad som driver bokbloggarna till att blogga och hur mycket de tänker på sina läsare när de bloggar.

Jag är faktiskt väldigt dålig på det. Att interagera, generellt. Jag läser en del andra bloggar, speciellt sådana man kommer i kontakt med via Jerkan, men jag känner att jag är dålig på att ta mig tid att kommentera och svara! Det kanske också är en sån där grej som kommer när man landat lite i sin nya vardag? Insikten om att jag faktiskt är LEDIG på helgerna, och kan läsa/kommentera bloggar i lugn och ro? Jag hoppas det!

När det gäller varför jag själv bloggar så tror jag det är för att jag vill dela med mig av det jag läser. Jag vet inte riktigt VEM jag vill dela med mig till dock, för jag tänker inte så mycket på läsaren när jag bloggar… Men sen känner jag också att det är viktigt att prata om att läsa, att visa att vi som läser faktiskt finns fortfarande!

Fem nya

Så, hur går det med ”fem nya-utmaningen”? Rätt bra skulle jag vilja säga! Så bra att jag börjar undra om inte femton är helt rimligt ändå…

Hittills i år har jag avverkat följande författare som jag inte läst något av tidigare:

Anne-Marie Schjetlein (Döden kvittar det lika)

Lars Forsberg (Rör inte mitt mord!)

Öhrlund & Buthler (En nästan vanlig man)

Karin Fossum (Evas öga)

Såatte… En kvar då. Och jag kan mycket väl ha glömt någon. Så jag tror vi säger så, jag kör på femton!

 

Avig Maria, Mia Skäringer

avig-maria”Jag tror på förlåtelse. Jag tror på att kärlek är svaret på det mesta. Jag tror att igenkänning och humor ofta är det som förlöser oss. Och när du skrattar känner jag mig inte ensam för jag ser att du är som jag. Jag älskar det som är roligt och sorgligt. Fult och fint. Jag tänker aldrig välja. Ofta har jag blivit kallad överkänslig, men tänk om det är den som kallat mig så som faktiskt är underkänslig?

Den här boken heter Avig Maria. Morsan. Madonnan. Horan. Kvinnan. Människan. Går genom fulrum och finrum. Ibland naken, ibland jävligt påklädd. Den heliga Marian med tröjan ut och in som smygröker i fönstret när ungarna somnat, som vänder på strumpan så ingen på det viktiga mötet ska se att det gått maskor. Som går in i väggen och försöker ta för sig lite av luften i ett rum fullt av roliga män.

Men jag är ingen psykolog, jag har fullt upp med mig själv. Så vänta dig inga klokheter. Eller tips om hur man får ihop sitt livspussel. (Livspussel = Modernt uttryck skapat av stressade nutidsmänniskor. Betydelse: tusen dåligt sågade bitar som ska bli en stor grå elefant. Och jag får inte ens ihop till elefantjävelns röv!)”

Boktexten är nästan självrecenserande, jag vet inte om jag kan beskriva innehållet särskilt  annorlunda själv! En bok om att inte vara så jävla perfekt, men duga fint ändå!

Fånge i hundpalatset, Martina Haag

fangeihundpalatset_haftad_low”Ger dig svar på livets stora gåtor, som till exempel hur man mår om man mölar i sig ett kilo kött och en liten, liten bit majskolv, och vad man ska göra om man känner att man måste smygoperera sin man inne i huvudet. Om hur det var att vara mamma på neander-taltiden och hur man känner sig när man strippar framför självaste prins Daniel.
Varför gömmer sig Martina i mörkret när det ringer på hennes ytterdörr? Och vad betyder egentligen ekobrottsling? Och vad är det som bor nere i källaren hemma hos familjen Haag? Varför brinner det på hotellet när familjen Haag ­semestrar? Och vem är det egentligen som bestämmer över alla i Hundpalatset?”

Jag kan inte annat än älska Martina Haag. Vad hon än skriver om så gör hon det med en fantastisk humor och på ett sätt som gör att man själv känner att det faktiskt finns andra människor också, som inte är helt koordinerade och samlade alla dagar…

Bokbloggsjerka, 13-16 Mars

Veckans fråga lyder: Hur hinner du läsa så många böcker?

Det gör jag inte. Eller snarare, jag orkar inte. En handfull år på högskola har effektivt tagit död på ron att sitta ner och nöjesläsa, och den här grejen med att börja nytt jobb gör ju inte direkt att man kommer hem helt utvilad… Att ligga och läsa i sängen är inte att tala om, då somnar jag direkt.

Jag försöker dock läsa en stund varje vardag, till frukost och dom gånger jag orkar äta middag. Då ska jag ju ändå sitta stilla en stund… Sen läser jag på helgerna, när man kan gå tillbaka till sängen med en bok och bara ligga kvar där sen…

Däremot formligen plöjer jag ljudböcker. Storytel kan ha varit min bästa investering på länge. På cykeln till och från jobbet, på lunchpromenaden, på hundpromenaderna, när jag lagar mat och städar, innan jag ska sova…

Jag älskar ljudböcker! Men jag hoppas att jag snart hittar tillbaka till det där med att bara sitta med en bok och förlora sig i den, för riktiga böcker är ändå något speciellt.

Demonologi för nybörjare, Caroline L Jensen

dfn_omslag”Gud har gått in i väggen, och i helvetet planerar Beelzebub uppror mot Satan. Dessutom tänker han släppa loss helvetets alla demoner på jorden. Allt detta är Isak omedveten om när han som vanligt går till vaktmästarjobbet på sin gamla skola. Men när Beatrice, grannens allvetande råtta, förklarar för Isak att det enbart är han som kan förhindra apokalypsen, OCH rädda sin älskade, ondskefulla lillasyster, tvingas han ge sig ut på en resa genom helvetets nio kretsar för att möta Satan.”

Från helvetet på jorden, till helvetet, till himlen.

Hur kan man inte gilla en bok som med glimten i ögat driver med både himmel och helvete? Den här boken innehåller lika delar av Carolines sköna humor och död och inälvor. Man äcklas och skrattar om vartannat, och det krävs fasen talang för att kunna kombinera det på ett bra sätt! Stort plus för draken. Jag vill ha en egen drake, även om den är lite småsur!

Döden kvittar det lika, Anne-Marie Schjetlein

9789175579368_200” ‘Förresten Andreas, du känner henne!’

Röda lockar faller över bårens kant och Andreas hjärta stannar. Hemma i den fashionabla villan finns hans fru och barn men medvetslös på båren framför honom i akutrummet ligger hans älskarinna. Olyckan får sanningar att bubbla upp till ytan medan Andreas försöker hålla ställningarna. Hans fru försöker förgäves berätta för honom vad hon vet, men är det han som stöter henne ifrån sig eller hon som drar sig undan? Det förflutna spelar ut sina kort.”

Det jag gillar allra bäst med den här boken är att man inte riktigt har koll på vem som är vem eller vad som händer varför, förrän precis i slutet! Jag gillar ju sånt, när jag blir lite lurad att tro att handlingen är upplagd på ett visst sätt, och så visar det sig att jag var helt vilse.

Väldigt skickligt skriven bok. Väldigt bra, spännande bok!

Bokbloggsjerka 27 feb – 2 mars

”Den mest uppenbara frågan borde väl egentligen handla om bokrean, men i stället väljer jag att fråga dig om du har läst en bokserie som du slutade tycka om under resans gång och varför?”

Jag kan inte sätta fingret på en specifik serie, men det har hänt att jag tröttnat lite på en serie för att det känns som om det inte händer något nytt med karaktärerna, allt blir ”samma lika” hela tiden.

En man som heter Johan Rheborg och gestaltar en man som heter Ove. 

IMG_5320.JPGIgår var det dags! I September någon gång frågade Frodis om vi inte skulle åka och se ”En man som heter Ove” när den sattes upp på teatern, och givetvis skulle vi det! Biljetter köptes och sedan har jag hunnit glömma bort och komma ihåg eventet flera gånger, men igår var det som sagt dags!

Vi brummade iväg med lilla bilen upp till Stockholm, körde bara fel en enda gång, och jag är inte ens säker på OM vi körde fel då… Mitt ansvar som (icke chaufför) något mer teknikbegåvad var att se till att vi hittade fram om det sket sig (och det gjorde det ju) vilket var jättespännande med tanke på att batteritiden i min iPhone är ungefär så lång numera att telefonen snarare är en fast telefon, ansluten till väggen med en strömkabel… Men vi kom fram till Norr Mälarstrand där vi parkerade, sedan promenerade vi till centralen och tog vi tunnelbanan till  Mariatorget, och så var vi framme! Två små tanter på äventyr i stora huvudstaden, omåttligt spännande 😉 (Men jag vill föra till protokollet att vi inte tramsade till det en enda gång!)

Föreställningen var HELT FANTASTISK. Jag älskar ju boken. Jag älskar alla Fredrik Backmans böcker, men jag älskar Ove lite extra. Jag grät som en dåre när jag läste boken, och för någon vecka sedan såg jag EN MINUT av föreställningen på Nyhetsmorgon, och grät då med, så man kan säga att jag visste redan på förhand att jag skulle storgråta under hela föreställningen…

Jag vet inte ens vad jag ska skriva, jag saknar ord för att beskriva storheten! Johan Rheborg är fantastisk! Föreställningen är en enmansföreställning, och han lyckas så himla bra! Att för det första hålla en monolog på en och en halv timme utan att tramsa till det är ju helt fantastiskt, och att dessutom lyckas gestalta inte bara Ove, utan även alla andra viktiga karaktärer i boken, och dessutom förmedla både handling och KÄNSLA med mer eller mindre bara sig själv som rekvisita… Makalöst. Jag är otroligt imponerad, och väldigt glad att Frodis såg till att vi fick biljetter. Helt underbar föreställning.