Författararkiv: ciccilus

Svea Städar, Linda Palm

”Svea är ett och ett halvt år och dagarna fylls med bus. Det är så hon upptäcker. Mamma och pappa får mycket att göra, men också många härliga skratt.

I den här boken träffar du Svea när hon hjälper mamma att städa, på sitt sätt.”

Jag har hela Svea-serien i min barnbokhylla, och jag ser verkligen fram mot att få läsa dem för min egen bebis sen!

När jag recenserar barnböcker brukar jag ta med mig dom till jobbet och låta barnen säga vad de tycker, och det har jag gjort även med alla Svea-böckerna. Nu är barnen på min avdelning så stora att det är lite för enkla texter, men flera av dem brukar tycka om att öva på att läsa själva för de yngre barnen med hjälp av dessa böcker. Oavsett ålder (vuxen eller barn) så är böckerna fantastiskt fina och roliga att läsa, med hög igenkänningsfaktor för alla som någonsin har haft ett barn som medstjälpare!

Vattnet går, Nina Campioni & Gudrun Abascal

”Få perioder i livet väcker så många frågor som en graviditet och den första tiden med en bebis. Hur länge ska jag må illa? Hur ska förlossningen gå? Hur blir jag som förälder? Glädje och förväntan blandas med oro och nervositet. Vattnet går ger svar på många av de funderingar man som blivande eller nybliven förälder kan ha. Barnmorskan Gudrun Abascal, med mångårig erfarenhet av förlossningsvården, bidrar med sin expertis och journalisten och bloggaren Nina Campioni, grundare av podcasten Vattnet går, berättar personligt om sina erfarenheter.

Boken tar bland annat upp graviditetens olika krämpor, träning under och efter graviditeten, vilka gravidplagg som är värda att investera i, förlossningen, vad man gör om man inte hinner in till sjukhuset i tid, de första dygnen med en nyfödd bebis och hur man vårdar relationen till sin partner mellan bebisgos och blöjbyten. Boken vänder sig både till den gravida kvinnan, partnern och andra närstående.”

Jag är lite kluven till den här boken. När jag började läsa den, när jag var precis ny-gravid, så tyckte jag att den var suverän. Dom fyra-fem första kapitlen tar upp ganska mycket som man fasen inte pratar om och som man därmed som förstföderska inte har en aning om. Det var lite trist att vecko-infon kom från en app (för den appen har man såklart redan…), men det var superintressant att läsa vad andra människor hade upplevt.

Det som är lite trist är att jag läste väl kapitel fem när jag var runt vecka 11-12 någonting, och sen dess har jag inte rört boken. Inte för att jag tappat intresset, utan för att det som står i resten av boken inte är relevant för mig. Ännu! Nästa steg är förlossning, och dit har jag 11 veckor ungefär. Sen står det om första tiden hemma, men jag är ju inte där ännu!

Det är helt säkert matnyttig info som är intressant att läsa, men jag saknar lite från den här enormt långa MELLANTIDEN som man går igenom som gravid. Den här tiden när INGENTING händer, utan man bara går och är gravid. Man går inte ens på kontroller hos barnmorskan, man bara går. Och inte ens en bok finns det som beskriver den tiden… Känns det som.

Så, jätteintressant bok, men ett alldeles för stort glapp mellan ”ny-gravid” och ”Förlossning”.

Dolt i mörker, Elly Griffiths

”I en gammal kalkstenstunnel i Norwich hittas ben från ett människoskelett. När rättsarkeolog Ruth Galloway undersöker benen visar de sig inte alls vara något medeltidsfynd, utan tycks nyligen ha kokats och grävts ner. Fallet hamnar på kriminalinspektör Harry Nelsons bord, och efter att en ung kvinna anmälts försvunnen börjar han undersöka mystiska rykten om ett underjordiskt samhälle för hemlösa.

Kort därefter hittas en död kropp utanför polisstationen, samtidigt som en småbarnsmamma spårlöst försvinner från sitt hem. När frun till Nelsons kollega Clough också försvinner ställs utredningen på sin spets. Ruth och Nelson måste jobba tillsammans för att avslöja de mörka hemligheter som döljer sig i underjorden, innan det är för sent.”

ÄNTLIGEN en ny Elly Griffiths! Jag älskar den här serien som jag tycker påminner ganska mycket om filmserien Bones som även den är en storfavorit.

Som vanligt bjuder författaren på en fartfylld, spännande handling, karaktärer man inte kan låta bli att tycka om (Eller tycka illa om…) och en fantastisk brittisk atmosfär. Det jag gärna hade haft mer av i den här boken är karaktärernas privatliv. Genom serien har ”man” blivit ganska investerad, men i den här boken känns det som om många av karaktärerna mest nämns i förbifarten, när man gärna vill återse dem i handlingen.

Nu återstår en lång väntan på nästa bok…

Jag följer dig, Dan Nilsson

”Niklas Lund återvänder till sin hemstad Eslöv och upptäcker att hans identitet blivit kapad. Plötsligt utför någon ett mord på en kvinna i Niklas namn. Det visar sig att mördaren för en brutal kamp mot den öppet moderna företagskoncern som Niklas pappa startat. Nu måste Niklas rentvå sitt namn och hitta mördaren – innan det är för sent.”

I den här boken återser vi privatspanaren Niklas Lund, som nu avtjänar sitt straff för brotten i bokens föregångare ”Bevakaren”.

Niklas är på permission när han dras in i en härva av mord, och det känns lite orealistiskt att polisen så lättvindigt skulle låta en privatspanare på permis från fängelset inte bara delta i, utan även mer eller mindre leda en mordutredning… Bortsett från det så tycker jag att boken är riktigt bra, med en spännande handling, många offer och ett snabbt tempo.

Vi mot er, Fredrik Backman

Det är så enkelt att få människor att hata varandra att det är obegripligt att vi någonsin gör något annat.

Efter de fruktansvärda händelser som skakade Björnstad i första boken berättar Vi mot er historien om månaderna efteråt. De bästa vännerna Maya och Ana lever ut sommaren på en gömd ö och försöker lämna omvärlden bakom sig, men ingenting blir som de hoppas. Rivaliteten mellan Björnstad och grannstaden Hed växer till en ursinnig kamp om pengar, makt och överlevnad som exploderar när städernas hockeylag möts. Samtidigt avslöjas en ung spelares innersta hemlighet och ett helt samhälle tvingas visa vad det egentligen vill stå för. Det kommer sägas att våldet kom till Björnstad det här året, men det är en lögn. Våldet fanns redan här.”

Någon av dagstidningarna hade skrivit något i stil med att man kommer så många av karaktärerna så nära i den här boken (de här böckerna) och jag kan bara instämma. Man relaterar, blir engagerad, förbannad, glad och ledsen (helst allt på en gång).

Man vill läsa mer. Man vill vara med. Man vill se filmen.

Fredrik Backman väcker så många känslor att orden inte räcker till.

De sju nycklarna, Åsa Schwarz

”Rebecka vaknar av att en pistol pressas mot huvudet och att någon väser ”The key” i örat. I rummet bredvid sover hennes två barn. Rebecka är en av sju internationella IT-profiler som bär nyckeln till internet. De träffas en gång i kvartalet i Washington för att uppdatera systemet som styr trafiken på internet. Om de inte gör det, kommer nätet gå ner och alla moderna samhällen gå under.

När nyckelbärare efter nyckelbärare blir utsatta för attentat, förstår Rebecka att hon måste gå under jorden. Med sina extrema hackerkunskaper gör Rebecka och hennes följeslagare allt för att lösa gåtan. Spåren pekar åt alla håll: kinesiska underrättelsetjänsten, nynazistiska organisationer och NSA.”

Det är ganska mycket med den här boken som egentligen inte behöver nämnas för att det är så självklart, men jag gör det ändå. Författaren har sin vana trogen skrivit en oerhört spännande och actionfylld bok med snabba svängar och oväntade vändningar i handlingen. Det gäller att vara alert!

Utöver det är det ganska intressant att tänka hur vi tar för givet att internet bara ska fungera… Vi, åtminstone jag själv, är så beroende av nätet. Det känns nästan jämställt med luften vi andas… Det är nog ingen större överdrift att säga att utan internet stannar världen, det har vi kunnat läsa i fler böcker (T ex Lars Wilderäng), och vi är väldigt sårbara på grund av det. Man föreställer sig dessutom ett oidentifierbar ”något” som skyddar internet och dess funktioner, när det i själva verket går ner på personnivå. Såklart. För även om allt var inlåst i ett rum är det NÅGON som har nyckeln. Eller i det här fallet nycklarna. Oerhört intressant!

Sen finns det en sak som jag älskar (författaren)boken lite extra för. Vid två (som jag reagerade på) tillfällen i boken lyfter hon på ett tydligt sätt normen med manliga och kvinnliga roller. Att vända på normen och skriva ”manlig polis” istället för polis/kvinnlig polis som är det gemene man gärna skriver, och skriva in fördomen att pappor som är ute med sina barn är homosexuella nannys – inte just pappor (för såna ska ju jobba och försörja familjen) är ju helt enkelt fantastiskt.

Helt klart en vinnande bok från första till sista sidan.

Bra sak med Idus förlag

Jag har turen att få hem rätt mycket bra böcker från Idus förlag. Eftersom merparten av böckerna är barnböcker brukar jag ta med dem till jobbet (förskola) och läsa dem med barnen innan jag recenserar, men sen tar jag hem dem igen eftersom jag är så sjukt rädd om mina böcker!

När vi skrev vår arbetsplan för det här läsåret så var en av punkterna hur vi ska arbeta med normer och värden i barngruppen. Vi gör redan det, och har en barngrupp där väldigt få saker upplevs som konstigt. Olika kulturer, språk, kön, familjekonstellationer etc är vardag i vår verksamhet. Men vi kände ändå att vi vill tydliggöra det som kan vara olika mer, och bestämde oss för att köpa in mer böcker som är normkritiska till barngruppen.

Eftersom jag får så mycket fina böcker från Idus så visste jag att de har mycket normkritiska barnböcker, och satte mig ner och skrev ner alla titlar jag tänkte att vi skulle ha nytta av i gruppen. Det blev nästan 20 titlar…

Kollegan som är beställningsansvarig tittade på mig och sa att jag fick sätta en bock vid de böcker som är absolut viktigast… Jag tror att jag i slutänden bara tog bort tre stycken, och det var bara för att det var fler böcker i samma serie, så att säga. Haha! Hon beställde ändå böckerna (vi har gott om pengar i budgeten och jag råkar vara huvudansvarig på jobbet *S*) så nu har vi ett STORT bokpaket från Idus på väg till förskolan. Jag är så peppad! Fler förlag borde satsa normkritiskt på barnböcker (eller böcker överlag) tycker jag!

The Lonely Hearts Travel Club, Katy Collins, samlingsinlägg

”Georgia och Alex skulle gifta sig, de skulle leva lyckliga i alla sina dagar. Så varför sitter Georgia, när den stora dagen är inne, gråtandes över en avslagen drink på en strand i Turkiet?

Så här kan det inte fortsätta, bestämmer Georgias bästa vän Marie, och tvingar henne att skriva en lista på saker hon skulle vilja göra, saker hon gett upp för att vara vuxen tillsammans med Alex. Med självförtroendet på absoluta botten och en begränsad budget drar Georgia till Thailand i ren desperation. Det blir ett äventyr som inte riktigt går enligt planerna, som ovan resenär begår hon det ena misstaget efter det andra. Georgia blir allt mer splittrad och vilsen; om hon inte är Alex fästmö, vem är hon då?

Men det fantastiska med att gå sönder är att man får en chans att bygga ihop sig själv igen, och den nya Georgia är kanhända någon som hon slutligen kan känna sig stolt över.”

 

”Att bli lämnad av sin pojkvän var det bästa som kunde hända Georgia Green. Äntligen fick hon en chans att göra saker som hon tidigare bara drömt om: resa till exotiska platser, träffa nya vänner och starta en alldeles egen resebyrå Ensamma hjärtan. Men inget blir riktigt som hon har tänkt sig.

Ensam sätter hon sig på ett flygplan med destination Indien. Hon har redan backpackat i Thailand på egen hand, så vad skulle kunna gå fel? Kanske är det Indien, med sitt Bollywood, sina vackra stränder och det ståtliga Taj Mahal som kan få henne att komma på fötter igen …”

 

 

 

 

”Sedan Georgia Green blev dumpad av sin fästman precis innan bröllopet har hon gjort allt för att hitta tillbaka till sitt gamla jag igen. Allt för att bli lycklig.

Punkt för punkt har hon arbetat sig igenom sin lista över saker hon alltid velat göra men offrat för den stillsamma tvåsamheten. Hon har rest ensam i både Thailand och Indien, och dessutom startat eget företag. Nästa destination blir Chile. Men den här gången reser hon inte ensam …”

Ibland kan det behövas lite omväxling till alla deckare jag plöjer, och då var den här serien riktigt trevlig!

Jag gillar att reseberättelser som ger en ganska ärlig bild av hur det är att vara turist i främmande land varvas med alla möjliga former av sociala relationer-och alla dess problem.

Böckerna är överlag väldigt trevliga och jag hoppas att det kommer fler. Det enda jag egentligen inte gillar är att huvudpersonen Georgia i den senaste boken framställs som för självständig… Jag gilla inte riktigt att det skulle vara eftersträvansvärt att vara lite mer våpig… Bortsett från det har jag bara gott att säga om böckerna!