Veganer äter bara gräs, Petra Cavini

”VEGANER ÄTER BARA GRÄS är kokboken för framtiden, av framtiden själv – nämligen barnen. Det är också en grundläggande vegoguide och en bästa vän till dig som vill börja äta mer veganskt. Tillsammans med min kloka Matpanel och kräsna smakjury bestående av nio barn från TP Förskolor har vi under ett år testat fram vegorecept som tilltalar hela familjen – både till middagsbordet och kalaset. På resans gång har vi dessutom tagit reda på hur man blir en sann miljöhjälte. Resultatet är en värdefull samling av tips på hur man kan göra skillnad i vardagen, miljömärkningarnas betydelse, e-nummer att undvika,ersättningsguide med växtbaserade alternativ och annat att tänka på som ”gräsätare”.” (Idusforlag.se)

Även om jag själv är ganska förtjust i kött och själv inte är vegan eller vegetarian så är det ju ingen hemlighet att vegetarisk mat är ett bättre alternativ för hälsan, plånboken och planeten, och då behövs det bra böcker som den här!

I den här fina boken har författaren bland annat samlat information om t ex vilka plantbaserade proteinkällor som vi kan ersätta kött med, vilket jag själv tycker kan vara svårt med vegetarisk/vegansk mat. Utöver det finns en fin samling med recept på ”vanlig” vardagsmat – omgjort till veganska recept! Jättebra bok för den som vill minska sin köttkonsumtion eller helt utesluta animaliska produkter ur sin kost!

Snipp och Snopp – en annorlunda saga, Tony Cronstam

”Tråkigt med sagor som alltid är likadana, tycker Snipp och Snopp. De bestämmer sig för att göra en annorlunda saga.”

Många av de barnböcker jag får som recensionsexemplar, nästan alla från Idus som har väldigt bra normkritiska böcker, använder vi i verksamheten på jobbet (förskola). Just den här boken användes så flitigt att vi bestämde oss för att beställa den för att ha en egen i verksamheten, tillsammans med några andra bra böcker.

Jag tycker att den här boken lyfter många normer på ett bra sätt. Bland annat att man inte nödvändigtvis är det kön man tilldelats, att flickor inte nödvändigtvis alltid behöver räddas av pojkar, och att man kan bli kär i någon av samma tilldelade kön. Mycket bra bok som lyfter viktiga ämnen på ett lättsamt vis!

Svea Städar, Linda Palm

”Svea är ett och ett halvt år och dagarna fylls med bus. Det är så hon upptäcker. Mamma och pappa får mycket att göra, men också många härliga skratt.

I den här boken träffar du Svea när hon hjälper mamma att städa, på sitt sätt.”

Jag har hela Svea-serien i min barnbokhylla, och jag ser verkligen fram mot att få läsa dem för min egen bebis sen!

När jag recenserar barnböcker brukar jag ta med mig dom till jobbet och låta barnen säga vad de tycker, och det har jag gjort även med alla Svea-böckerna. Nu är barnen på min avdelning så stora att det är lite för enkla texter, men flera av dem brukar tycka om att öva på att läsa själva för de yngre barnen med hjälp av dessa böcker. Oavsett ålder (vuxen eller barn) så är böckerna fantastiskt fina och roliga att läsa, med hög igenkänningsfaktor för alla som någonsin har haft ett barn som medstjälpare!

Vattnet går, Nina Campioni & Gudrun Abascal

”Få perioder i livet väcker så många frågor som en graviditet och den första tiden med en bebis. Hur länge ska jag må illa? Hur ska förlossningen gå? Hur blir jag som förälder? Glädje och förväntan blandas med oro och nervositet. Vattnet går ger svar på många av de funderingar man som blivande eller nybliven förälder kan ha. Barnmorskan Gudrun Abascal, med mångårig erfarenhet av förlossningsvården, bidrar med sin expertis och journalisten och bloggaren Nina Campioni, grundare av podcasten Vattnet går, berättar personligt om sina erfarenheter.

Boken tar bland annat upp graviditetens olika krämpor, träning under och efter graviditeten, vilka gravidplagg som är värda att investera i, förlossningen, vad man gör om man inte hinner in till sjukhuset i tid, de första dygnen med en nyfödd bebis och hur man vårdar relationen till sin partner mellan bebisgos och blöjbyten. Boken vänder sig både till den gravida kvinnan, partnern och andra närstående.”

Jag är lite kluven till den här boken. När jag började läsa den, när jag var precis ny-gravid, så tyckte jag att den var suverän. Dom fyra-fem första kapitlen tar upp ganska mycket som man fasen inte pratar om och som man därmed som förstföderska inte har en aning om. Det var lite trist att vecko-infon kom från en app (för den appen har man såklart redan…), men det var superintressant att läsa vad andra människor hade upplevt.

Det som är lite trist är att jag läste väl kapitel fem när jag var runt vecka 11-12 någonting, och sen dess har jag inte rört boken. Inte för att jag tappat intresset, utan för att det som står i resten av boken inte är relevant för mig. Ännu! Nästa steg är förlossning, och dit har jag 11 veckor ungefär. Sen står det om första tiden hemma, men jag är ju inte där ännu!

Det är helt säkert matnyttig info som är intressant att läsa, men jag saknar lite från den här enormt långa MELLANTIDEN som man går igenom som gravid. Den här tiden när INGENTING händer, utan man bara går och är gravid. Man går inte ens på kontroller hos barnmorskan, man bara går. Och inte ens en bok finns det som beskriver den tiden… Känns det som.

Så, jätteintressant bok, men ett alldeles för stort glapp mellan ”ny-gravid” och ”Förlossning”.

Dolt i mörker, Elly Griffiths

”I en gammal kalkstenstunnel i Norwich hittas ben från ett människoskelett. När rättsarkeolog Ruth Galloway undersöker benen visar de sig inte alls vara något medeltidsfynd, utan tycks nyligen ha kokats och grävts ner. Fallet hamnar på kriminalinspektör Harry Nelsons bord, och efter att en ung kvinna anmälts försvunnen börjar han undersöka mystiska rykten om ett underjordiskt samhälle för hemlösa.

Kort därefter hittas en död kropp utanför polisstationen, samtidigt som en småbarnsmamma spårlöst försvinner från sitt hem. När frun till Nelsons kollega Clough också försvinner ställs utredningen på sin spets. Ruth och Nelson måste jobba tillsammans för att avslöja de mörka hemligheter som döljer sig i underjorden, innan det är för sent.”

ÄNTLIGEN en ny Elly Griffiths! Jag älskar den här serien som jag tycker påminner ganska mycket om filmserien Bones som även den är en storfavorit.

Som vanligt bjuder författaren på en fartfylld, spännande handling, karaktärer man inte kan låta bli att tycka om (Eller tycka illa om…) och en fantastisk brittisk atmosfär. Det jag gärna hade haft mer av i den här boken är karaktärernas privatliv. Genom serien har ”man” blivit ganska investerad, men i den här boken känns det som om många av karaktärerna mest nämns i förbifarten, när man gärna vill återse dem i handlingen.

Nu återstår en lång väntan på nästa bok…

Jag följer dig, Dan Nilsson

”Niklas Lund återvänder till sin hemstad Eslöv och upptäcker att hans identitet blivit kapad. Plötsligt utför någon ett mord på en kvinna i Niklas namn. Det visar sig att mördaren för en brutal kamp mot den öppet moderna företagskoncern som Niklas pappa startat. Nu måste Niklas rentvå sitt namn och hitta mördaren – innan det är för sent.”

I den här boken återser vi privatspanaren Niklas Lund, som nu avtjänar sitt straff för brotten i bokens föregångare ”Bevakaren”.

Niklas är på permission när han dras in i en härva av mord, och det känns lite orealistiskt att polisen så lättvindigt skulle låta en privatspanare på permis från fängelset inte bara delta i, utan även mer eller mindre leda en mordutredning… Bortsett från det så tycker jag att boken är riktigt bra, med en spännande handling, många offer och ett snabbt tempo.

Vi mot er, Fredrik Backman

Det är så enkelt att få människor att hata varandra att det är obegripligt att vi någonsin gör något annat.

Efter de fruktansvärda händelser som skakade Björnstad i första boken berättar Vi mot er historien om månaderna efteråt. De bästa vännerna Maya och Ana lever ut sommaren på en gömd ö och försöker lämna omvärlden bakom sig, men ingenting blir som de hoppas. Rivaliteten mellan Björnstad och grannstaden Hed växer till en ursinnig kamp om pengar, makt och överlevnad som exploderar när städernas hockeylag möts. Samtidigt avslöjas en ung spelares innersta hemlighet och ett helt samhälle tvingas visa vad det egentligen vill stå för. Det kommer sägas att våldet kom till Björnstad det här året, men det är en lögn. Våldet fanns redan här.”

Någon av dagstidningarna hade skrivit något i stil med att man kommer så många av karaktärerna så nära i den här boken (de här böckerna) och jag kan bara instämma. Man relaterar, blir engagerad, förbannad, glad och ledsen (helst allt på en gång).

Man vill läsa mer. Man vill vara med. Man vill se filmen.

Fredrik Backman väcker så många känslor att orden inte räcker till.

De sju nycklarna, Åsa Schwarz

”Rebecka vaknar av att en pistol pressas mot huvudet och att någon väser ”The key” i örat. I rummet bredvid sover hennes två barn. Rebecka är en av sju internationella IT-profiler som bär nyckeln till internet. De träffas en gång i kvartalet i Washington för att uppdatera systemet som styr trafiken på internet. Om de inte gör det, kommer nätet gå ner och alla moderna samhällen gå under.

När nyckelbärare efter nyckelbärare blir utsatta för attentat, förstår Rebecka att hon måste gå under jorden. Med sina extrema hackerkunskaper gör Rebecka och hennes följeslagare allt för att lösa gåtan. Spåren pekar åt alla håll: kinesiska underrättelsetjänsten, nynazistiska organisationer och NSA.”

Det är ganska mycket med den här boken som egentligen inte behöver nämnas för att det är så självklart, men jag gör det ändå. Författaren har sin vana trogen skrivit en oerhört spännande och actionfylld bok med snabba svängar och oväntade vändningar i handlingen. Det gäller att vara alert!

Utöver det är det ganska intressant att tänka hur vi tar för givet att internet bara ska fungera… Vi, åtminstone jag själv, är så beroende av nätet. Det känns nästan jämställt med luften vi andas… Det är nog ingen större överdrift att säga att utan internet stannar världen, det har vi kunnat läsa i fler böcker (T ex Lars Wilderäng), och vi är väldigt sårbara på grund av det. Man föreställer sig dessutom ett oidentifierbar ”något” som skyddar internet och dess funktioner, när det i själva verket går ner på personnivå. Såklart. För även om allt var inlåst i ett rum är det NÅGON som har nyckeln. Eller i det här fallet nycklarna. Oerhört intressant!

Sen finns det en sak som jag älskar (författaren)boken lite extra för. Vid två (som jag reagerade på) tillfällen i boken lyfter hon på ett tydligt sätt normen med manliga och kvinnliga roller. Att vända på normen och skriva ”manlig polis” istället för polis/kvinnlig polis som är det gemene man gärna skriver, och skriva in fördomen att pappor som är ute med sina barn är homosexuella nannys – inte just pappor (för såna ska ju jobba och försörja familjen) är ju helt enkelt fantastiskt.

Helt klart en vinnande bok från första till sista sidan.